Arkitekt Hans Keijser har avlidit 82 år gammal efter en längre tids sjukdom. Han sörjes närmast av sin älskade hustru Kerstin.
Hans växte upp i Köping där han i sin ungdom också träffade sin blivande hustru. Hans konstnärliga begåvning ledde till Inredningsarkitektexamen vid Konstfack i Stockholm 1965. Efter några års anställning hos Uhlin & Malm Arkitektkontor i Stockholm blev han sin egen. Arkitektur och estetik i olika former blev hans professionella passion livet ut.
Hans var inte bara en viktig del i Kerstins liv utan för många människor, grannar, vänner och förstås kunder som inte bara i våra fall ledde till djup och livslång vänskap. En kunnig, bildad renässansmänniska som älskade livet, alldeles särskilt det italienska, med klassisk arkitektur, traditioner, mat och vin och förstås det italienska språket som var ett med hans temperament. Han upplevde nog att han i ett tidigare liv levt med de stora giganterna i Florens och Rom.
Han var en grandios person, både till gestalt och personlighet. Alltid uppriktig, lyhörd, omtänksam och med stor integritet. Visst kunde han uppskatta det storslagna men han hittade glädje och njutning också i det lilla. En gin tonic eller en prosecco före middagen, följt av en carbonara med ett glas Chianti förgyllde vardagen. Detta präglade också hans yrkesgärning både när han ritade nytt eller tog sig an gamla historiska byggnader. Drottningholms slott, palats på Riddarholmen, slott och herresäten i Uppland och Södermanland blandades med betydligt mindre prestigefyllda uppdrag.
Han gav sina uppdrag en personlig prägel, han vågade avvika från det konventionella, men tappade aldrig grunderna. Han hittade kreativa lösningar på praktiska utmaningar och tillförde alltid något nytt. Han utmanade oss med djärva idéer där det klassiska fick möta nya linjer och material. Hans blick för kulörer var mästerlig. Vid renoveringen av ett 1600-tals säteri fick han frågan om det verkligen behövdes sju nyanser av grått på övervåningen. Varför inte sa han, det blir ju fantastiskt vackert.
Hans lämnar många kära minnen efter sig, särskilt till dem som liksom vi får leva i miljöer som fått sin prägel av hans säkra blick, goda smak, och vackra lösningar, samt förstås minnen från alla våra möten med livliga diskussioner, glada skratt, trevliga studiebesök och goda måltider under en lång följd av år. Han är en av de få som verkligen är oersättlig.
Birgitta och Bengt Braun
Catharina och Göran Groth
Margareta och Thomas Lorenius