Få läsare av Strengnäs Tidning/Eskilstuna-Kuriren var så engagerad i spalterna. Under mina mer än 30 år vid tidningen hade jag ständigt kontakt med denna språkets mästarinna, som hade åsikter om hur vi skrev i tidningen men också om innehållet. Under en lång period fick jag minst en gång i veckan telefonsamtal och senare mejl från Ulla, alltid med saklig kritik, både ris och ros. Oj, så många kloka råd och trevliga meningsutbyten hon stod för!

Vår kontakt ledde till en synnerligen givande och trevlig vänskap, och genom våra yrken – hon som kriminallitteraturens okrönta drottning under många år och jag som tidningens kulturredaktör – möttes vi i många olika sammanhang. Hon var till exempel självklar gäst vid ett av våra arrangemang Litterärt gästabud i samband med utgivningen av en av hennes 24 egna titlar inom kriminalgenren.

Ullas engagemang i Föreningen Kriminalförfattare i Stockholm öppnade många dörrar och vid Bokmässan i Göteborg stod hon årligen i centrum för både monter och kringprogram. Träffarna som föreningen anordnade på Stadsbiblioteket, med Ulla som en av motorerna, hör till det oförglömliga.

Uppmärksammat är hennes samarbete med Kerstin Matz i ett stort antal skrivarkurser för unga författarämnen. Och när Gripsholms värdshus arrangerade sin första ”mordhelg” stod Ulla och hennes gode vän och kollega Olov Svedelid för manuset. Hela Mariefred var engagerat, såväl utryckande polis som bokhandeln med legendaren Britt Schölin i högsätet.

Inom lokalpolitiken och föreningslivet var Ulla i en rad olika sammanhang ett aktat namn. När till exempel Musik- och Sångakademien i Mariefred behövde en kassör efter framlidne Arno Luthin, ställde Ulla upp utan krus. Det var en tung post i en förening som stod för operasångarkurser och konserter med de allra främsta svenska stjärnorna som lärare. 

Under många år tog sig Ulla an översättningar till svenska av till exempel italienaren Gianrico Carofiglio. Otaliga är de tillfällen då vi dryftat detaljer i översättningarna av tre av hans tyngre romaner, detta för att få till så bra svenska som möjligt utan att för den delen rucka på upphovsmannens språk och stämning.

Som sann vän av Gripsholms slott var hon under många år engagerad i Gripsholmsföreningen liksom i kommittén för slottets konsertverksamhet.  Det var hon som lotsade in mig i den verksamheten och som lett till mitt fortsatta arbete för slottet än idag.

Ulla var gift med deckargiganten Stieg Trenter 1960–67 och duon gjorde sig odödlig med sina kriminalromaner. Efter hans bortgång begick hon den egna debuten med ”Kungens lilla piga” 1968 och därefter följde alltså en lång rad underhållande romaner och noveller inom genren. Självklart minns jag särskilt hennes ”Döden i rikssalen” (1988), då en konsert i samband med Gripsholms 450-årsjubileum – där hon förresten ingick i organisationskommittén – slutade blodigt. Jag är mycket stolt över att vara nämnd som tidningens utsände på en sida i boken…

Vi är många som minns Ulla Trenter Palm för hennes värme och generöst smittande humör, ofta med en ironisk underton. Hon lämnar ett stort tomrum efter sig och nu går tankarna till hennes efterlevande fyra döttrar med familjer.

Patrik Uhlmann