Bisyssla lockar till sammankomster varje söndag

Varje söndag, åtminstone sommartid, sammanstrålar biodlarentusiaster i Öjatorp söder om Flen.

‒Det här är ett gammalt torp ända från 1700-talet, sägs det, som vi sköter om, berättar Bosse Sandgren.

19 juni 2017 07:03

Han är ordförande i Öjatorps biodlarförening men även aktiv i Flensbygdens biodlarförening (dessa båda ska inte som konkurrenter).

I den senare är det Elisabeth Bergqvist som svingar klubban.

‒I dag ska jag bland annat hälsa några nya medlemmar från Syrien välkomna, säger Elisabeth Bergqvist som bor i Mellösa.

Hon syftar på trion Houda Mohamed Ali (mamma), Waseem Radwan (son) och Lana Radwan (dotter). Trojkan kommer från Aleppo i Syrien och har varit i Sverige cirka ett och ett halvt år.

‒I vårt hemland hade vi en stor biodling. Mamma och morfar arbetade med den. Jag vara bara rädd då. Men nu ska det bli kul att ha bina som en hobby, säger 12-åriga Lana Radwan.

Familjen ledsagades av Clara Lindqvist.

‒Jag är med i båda föreningarna här i Flen och driver dessutom en blogg. Nu är jag involverad i integrationsprojekt som heter Be welcome, berättar Clara Lindqvist.

Hon har pysslat med biodling i två år.

‒Många som ägnar sig åt den här hobbyn är lite äldre och vi står inför ett generationsskifte. Det finns inte så mycket digitaliserat material, berättar Clara Lindqvist.

Tillsammans med bland andra Bosse Sandgren gjorde hon reklam för de båda biodlarföreningarna under föreningsmässan i Skjortan den 6 maj.

‒Det var flera besökare som visade intresse då, konstaterar Clara Lindqvist.

Bland deltagarna på söndagen fanns också en i sammanhanget mycket rutinerad herre i form av Hans Jakobsson.

Han har ägnat sig åt denna bisyssla (!) i drygt halva sitt 74-åriga liv.

‒Det är en himla rolig hobby, som jag vill ta med mig i graven, säger han.

Hans Jakobsson bor i Hälleforsnäs men har ett par bisamhällen i Malmköping.

‒Om ett samhälle flyttas måste det handla om minst fem kilometer. Annars hittar bina tillbaka till sin gamla hemvist, upplyser han oss.

Vid Öjatorp finns det fyra kupor av olika storlek och utseende. Just nu innehåller tre av dem bisamhällen.

‒Jag åker hit och tittar till dem i snitt tre gånger i veckan, berättar Bosse Sandgren.

Sin rutin till trots är han noga med att använda den klassiska vita skyddsoverallen i bomull.

‒Jag vill vara en god förebild. Även om dagens bin är snälla kan jag bli stucken i fall är jag klumpig, konstaterar Flensbon.

En slöja för att skydda ansiktet är också att rekommendera.

‒Skillnaden mellan bin och getingar är att bin är vegetarianer medan getingar är rovdjur. Getingar och kvalster är binas främsta fiender, säger han vidare.

Varje biodlare förfogar över en slunga i vilken honungen tillverkas. En dylik står också i Öjatorpets kök.

‒Det här en hobby som tack vare försäljningen av honung kan gå ungefär plus minus noll, berättar Bosse Sandgren.

Elisabeth Bergqvist växte upp med en granne som var biodlare.

‒Jag har alltid älskat doften. Så därför skaffade jag mig egna bin i Mellösa. Det känns meditativt att hålla på, säger hon.

‒När du ägnar dig åt den här hobbyn får du inte stressa och ha bråttom, sånt känner bina av. I stället måste man varva ner, kommenterar Bosse Sandgren.

Sammankomsten i Öjatorp innehåller traditionsenligt en fikastund under bar himmel – så längre vädret tillåter.

‒Den sociala biten är viktig, tycker Bosse Sandgren.

Så stora är föreningarna

Öjatorps biodlarförening har 27 medlemmar medan det finns drygt 35 i Flensbygdens biodlarförening.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!

Ämnen du kan följa