Bröderna David och Donald utvisas på torsdag – klasskamraterna har startat en namninsamling

Första gången David Beqiri kom till Sverige var han 11 år. Familjen hade flytt blodiga familjefejder i hemlandet, som skördat flera liv. David Beqiri och hans lillebror Donald Beqiri, började i skolan och skaffade sig snabbt vänner och anpassade sig till det nya samhället. Men när familjen fick sitt tredje avslag 2016, skickades de tillbaka till Albanien. Och det blodiga våldet fortsatte.

– Vi kunde knappt gå i skolan där för att det var för farligt. För att vi var killarna i familjen levde vi under dödshot hela tiden, berättar David Beqiri när vi träffar honom på Stenhammarskolan i Flen.

När två släktingar till föll offer för fejden blev pojkarnas far aggressiv. Han förlorade kontrollen och ville ha hämnd.

– Han försökte lära oss att skjuta och ville att vi skulle hämnas och började slå oss. Vi var rädda hela tiden, antingen så skulle pappa döda oss eller så skulle den andra släkten göra det.

Pojkarna lyckades övertala pappan att fly till Tyskland, men gjorde samtidigt upp en plan mellan sig. När de var framme i Tyskland flydde de från pappan, till Sverige och har sedan dess inte haft någon kontakt med vare sig pappan eller mamman. I dag minns inte David Beqiri så mycket från den traumatiska resan till Sverige i januari 2017. Det enda han kommer ihåg var att han var rädd för sitt liv.

– Jag vet inte. Det är som att min hjärna stannar, säger han och håller händerna mot huvudet.

Väl framme i Sverige fick bröderna, som då var 13 respektive 12 år, hjälp och boende. Först hos en värdfamilj, senare på ett hem för ensamkommande. De tog snabbt upp studierna och har sedan dess klarat av skolan utmärkt. I dag går båda två på Stenhammarskolan i Flen.

Men i torsdags fick David Beqiri beskedet som fick honom att återuppleva rädslan han en gång flydde. Migrationsverket meddelade att bröderna skulle skickas tillbaka till Albanien om en vecka.

– Jag fick bara veta hur många kilo bagage vi fick ha med oss och att vi skulle få åka på torsdag. Inget annat. De sa att vi skulle överlämnas till personal där. Jag la mig på sängen och grät, jag kunde inte göra något annat.

Som underlag till beslutet hänvisar Migrationsverket, enligt brödernas gode man, till det tidigare utvisningsbeslutet från 2016.

– Man har inte prövat de nya omständigheterna utan hänvisar till tidigare beslut från migrationsdomstolen, säger brödernas gode man, som inte vill vara med i artikeln med sitt namn.

David Beqiri berättar att de inte kommer att kunna gå i skolan på grund av dödshotet, om de skickas tillbaka till Albanien. Bröderna är också rädda för att bli hittade av familjen och åter pressas till att använda våld av pappan.

– Jag är rädd. De säger att socialtjänsten kanske ska ta hand om oss, men de är inte själva säkra på hur det blir. Om de som familjen har en fejd med hittar oss, dödar de oss. De är mäktiga. Om pappa hittar oss så kommer han slå och hota oss igen, säger han medan han torkar bort tårarna som väller fram då och då under samtalet.

Sofia Günter, klassmentor för årskurs nio på skolan, reagerar starkt på situationen.

– Vi hoppas att Migrationsverket tar in all information och gör en ny bedömning, för det här är förskräckligt på alla sätt. Det här är barn som är rädda för sina liv, säger hon.

När David Beqiris klasskamrater på Stenhammarskolan blev informerade om utvisningsbeslutet i fredags, vägrade de se på och bestämde sig för att agera så snabbt som möjligt. Hela klassen ställde upp och startade en namninsamling på internet. I helgen har de arbetat hårt för att sprida informationen på nätet och få människor att agera.

– Vi är oroliga. Vi vill inte att David ska lämna oss eftersom vi inte vet vad han kan utsättas för i Albanien. Vi tänker inte se på och hoppas att det här får Migrationsverket att se över sitt beslut. Det strider mot barnkonventionens artikel sex om barnets rätt till liv, överlevnad och utveckling, säger klasskamraten Gidey Zeki.

– Det är ett inhumant beslut, de har ingen säker framtid där, säger Beata Karlsson.

David Beqiri avslutar samtalet med några hjärtskärande ord.

– Jag orkar inte vara vuxen längre, jag vill vara barn.

Tidningen har sökt Migrationsverket, som inte kommenterar det enskilda ärendet.