Simon Laraño fick massor av skärsår över kroppen och tvingades bland annat sy 41 stygn.
Det är en vanlig dag i början av januari. Spelare och ledare från IBK Lund sitter på bussen mot Stockholm där de några timmar senare ska lira mot Hässelby och förhoppningsvis behålla sin topposition i den allsvenska tabellen.
Väglaget på E4:an utanför Nyköping är inte det bästa och blåsten är kraftig men allt flyter ändå på.
– Vi hade kul på bussen och skojade med varandra. När det sedan närmade sig att vi skulle börja ladda för match blev det lite tystare, säger Simon Laraño.
Några lyssnar på musik, andra pluggar eller bara tar det lugnt.
– Jag sitter med hörlurar och min dator på samma plats som jag alltid brukar sitta och så känner jag att bussen svajar till lite för det blåser men det är något som nog många som åkt buss till bortamatcher känner igen sig i. Det var inget som man först reagerade på så starkt men sen kom det en kraftigare vindpust och man kände att bussen skakade och var lite ute i vägrenen. Då minns jag att jag tittar upp från min dator och efter det går det så sjukt snabbt, säger Pontus Sölve.
Allt förvandlas till en enda stor mardröm fylld av kaos och chock.
– Sekunden efter känner jag att jag är i luften på väg att flyga mot en av mina lagkompisar som sitter på andra sidan mittengången och jag hinner inte hålla fast mig. Sen känner jag snön på mina fingrar mot marken.
Alla rutor på den sidan har krossats.
– Jag halvsov och vaknade av att bussen skakade, berättar Simon Laraño.
Han kollar upp och ut genom fönstret. Det sista Simon minns är att bussen tippar ner mot diket.
– När jag sedan vaknar upp ligger jag 15-20 meter bakom bussen på ett metallstängsel. Jag tror det var ett viltstängsel som bussen kört ner.
Simon reser sig upp och känner på kroppen.
– Jag trodde det var "fine" och går mot resten av laget. Jag ser en person som behöver hjälp, en annan som står på alla fyra och skriker och en tredje som är helt tyst. Någon stoppar mig och säger att jag behöver sätta mig ner och jag känner att det rinner från pannan.
Simon blöder och har bland annat fått skärsår i pannan och runt ena ögat. Han känner också stor oro över sina lagkamrater.
– Jag hade änglavakt. Det jobbigaste var att bara sitta och se folk få hjälp.
Pontus Sölve fortsätter:
– Jag och den lagkompisen jag flugit mot lyckas på något sätt krypa ut ur den lilla springan som finns för att ta oss ut ur bussen. Väl där ser vi några som flugit ut tidigare än oss och man ser väldigt snabbt att det är mycket blod. Folk är panikslagna och någon ligger i snön och inte rör sig. Då får man bara någon instinkt och börjar springa runt och försöker hjälpa de som ser värst skadade ut. Vissa i laget har kunnat återberätta lite mer tydliga bilder men jag själv har nog lite blackout av chocken och minns inte alla steg exakt.
– Samtidigt, som tur var, var det väldigt många civila som stannade och sprang ut ur sina bilar för att hjälpa oss. De kom med filtar och någon gav bort jacka och tröja. Det var livsviktigt för att alla skulle klara sig.
Pontus Sölve och Simon Laraño var två av flera spelare som skadade sig. Pontus fick sprickor på tre revben och två ryggkotor. Simon fick, förutom skärsåren, skador på en handled, en fot och en axel.
Christer Sölve är sportchef i Lund och han fanns också med på olycksbussen.
– Jag klarade mig utan fysiska men. Sen var upplevelsen på plats fruktansvärd och det önskar jag inte någon, säger Christer.
– Jag tycker ändå att vi har hanterat det bra men vi har ju en kille som vi inte vet hur han kommer att återhämta sig. Så fort man pratar med honom och träffar honom blir det känslosamt. Annars tror jag att alla blir helt återställda.
Efter olyckan blev det ingen innebandy under en tid för Lunds herrar men laget träffades ändå och pratade om allt som hänt.
– Vid alla de träffarna var det inget snack om innebandy alls. Sen hade vi ett möte där vi till slut var tvungna att ta upp frågan och då var den första ståndpunkten hos majoriteten att de inte ville spela vidare, säger Pontus Sölve.
Spelarnas önskan framfördes till klubben som hade kontakt med Innebandyförbundet. Någon vecka senare meddelade förbundet att Lund behövde spela klart säsongen för att vara kvar I Allsvenskan.
– Nästan alla i laget har varit med på resan från ett mittenlag i division 1 till att bli ett topplag i Allsvenskan. Så att den resan inte skulle bli bortkastad bestämde vi oss för att kämpa tillsammans för alla de som inte kunde vara med på planen.
– Jag förstår att de måste hålla sig till reglerna men det är omänskligt att inte kunna göra undantag. Det är helt overkligt och frustrerande att tänka på. Jag tror vi hade sju spelare, utan målvakt, tillgängliga till första matchen, säger Simon Laraño.
Christer Sölve säger också att det inte kändes bra när laget började spela igen.
– I första matchen gör vår kapten mål och sedan går han ut och gråter i båset. På något sätt är det oerhört tufft. Det var väl först i måndags på träningen jag kände att killarna ändå verkligen ser fram emot kvalet. Det är väl bara bortamatcherna som inte är så roliga och det har ju ingenting med Strängnäs och Eskilstuna att göra. Det är ju bara att man ska ut på vägen igen, säger Christer.
Sedan olyckan har inte Lund åkt buss till någon bortamatch. Det har varit flyg eller tåg.
– Klubben har varit väldigt flexibel och försökt lösa det så bra som möjligt för oss, säger Pontus Sölve.
Nu finns både han och Simon Laraño med i laget när kvalet mot Strängnäs drar igång i Lund under lördagen.
– Senaste matchen hade vi 15 utespelare på bänken för första gången sedan olyckan så det var ju otroligt att vi kunde börja på tre kedjor. Det har inte hänt innan och det ser vi som en möjlighet mot Strängnäs. Men det blir en tuff match. Strängnäs är ett jättebra lag och har en spets med ett par spelare som är oerhört giftiga som vi måste se upp med, säger Christer Sölve.
– Det ska bli väldigt kul, säger Simon.
– För mig som kommit tillbaka nu är det bara en liten bonus. Det brukar vara jämna och kul matcher mot Strängnäs. Om jag inte minns fel har det varit sudden- eller uddamålsvinst varje gång vi mötts de två senaste säsongerna. Det är såklart en speciell känsla med kval nu för direkt efter olyckan kände alla att vi skulle göra allt för att hålla oss kvar och sedan skita i resten, säger Pontus.
Pontus Sölve spelar numera i Lund.
När Lund nu, mot alla odds, tagit sig så här långt är målet att kliva upp i SSL.
– Vi har väl lite mindre rutin än de andra men en väldigt speciell känsla i laget som jag inte tror de andra helt kan matcha. Gruppen har blivit väldigt stark och vi har fortfarande alla våra lagkompisar, som inte kan spela, med oss till vare match och kommer kriga för dom. Sen är det väldigt bra lag vi möter också, säger Pontus Sölve.
Men trots att vardagen blivit alltmer normal igen finns såren kvar.
– Det är ganska bra så här ett tag efter olyckan men vissa dagar tänker man absolut lite mer på allt som hänt. Framförallt på de i laget som är skadade och en lagkamrat som fortfarande har en väg att vandra. Så det är mycket tankar till honom som gör sig påminda. För egen del är det ganska bra nu, jag är tillbaka och får spela vilket såklart är kul även om det känns speciellt när man under säsongens vanligtvis roligaste period har varit borta i två månader, säger Pontus.
– Trots att man nu pratat om det så många gånger, och alla i laget fått berätta sin upplevelse, är det fortfarande grejer som man aldrig kommer fatta. Jag som sitter nästan längst bak i bussen lyckas krypa ut men ändå är det några som ligger tio meter bakom bussen ...
Returen spelas i Eskilstuna på onsdag kväll och en eventuellt tredje match i Lund. Vinnaren ställs sedan mot segraren i mötet Hagunda– Karlstad.
Olycksbussen blev totaldemolerad.
Simon Laraño är en av spelarna i Lund som var med om den otäcka bussolyckan.
Här är spelarna i Lund. Bakom syns tröhyllningen till de som skadade sig i bussolyckan.
Simon Laraño finns med i Lunds lag mot Strängnäs.
För att hylla sina skadade lagkamrater hängde Lund upp deras tröjor i nätet bakom målet i hemmahallen. Vartefter spelarna kom tillbaka plockades respektive tröja ner och nu återstår bara ett par.