Replik till insändaren ”Sluta gnäll på våra stackars folkvalda” den 20/1.
Den senaste (?) kraschen vid viadukten på Vasavägen kostade troligen försäkringsbolaget mellan en halv och en miljon kronor, bara för att reparera fordonet. Till detta ska läggas kostnader för åkeriets stillestånd, försenade leveranser, försenade tåg med mera. Därutöver ska samhällets kostnader för broundersökning, trafikdirigering och andra åtgärder läggas till. Detta för en enda av alla de krascher som varit. Prioriteringen av en varning borde vara hög.
Tänk den hemska tanken att en fullsatt dubbeldäckad buss skulle ta denna väg, skulle det kunna bidra till en högre prioritering?
När jag i en insändare den 14/1 visar på en möjlighet att snabbt finansiera en varning, baserat på tidigare snabba beslut om pengatillskott, tycker somliga att jag gnäller. Man tycker att jag i stället borde rösta bort de politiker som sitter. Problem ett: Jag inte har rösträtt i Eskilstuna kommun. Problem två: varningen behövs nu, inte efter valet 2022.
Därför tar jag mig friheten att ”gnälla” fram ett förslag till på snabb finansiering. 2017 valde man i Linköping att förse fyra viadukter med varningssystem för en kostnad av två miljoner kronor. Det gör i snitt en halv miljon per viadukt, att jämföra med de kostnader ett antal krascher kostar. Om det inte finns en halv miljon i Eskilstunas kassakista för oförutsedda (?) ändamål, kanske man kan vända sig till försäkringsbolagen och fråga dem om sponsring. Kanske ses det skämmigt, men det skulle ju bli en Win-Win-situation för båda. Och för trafiksäkerheten.