Privatiseringen av Arbetsförmedlingen var en av de punkter som Centerpartiet fick igenom i januariavtalet 2019. Reformen gick ut på att fristående aktörer skulle ta över uppdraget att matcha och rusta de arbetssökande från Arbetsförmedlingen, vars uppdrag i stället bland annat skulle bestå av att upphandla och kontrollera de fristående aktörerna. Centerpartiets dåvarande arbetsmarknadspolitiske talesperson Martin Ådahl personifierade den övertro som fanns på en privatisering.
Under 2019 lämnade 3 300 av myndighetens 13 800 anställda myndigheten och samma år beslutades att 126 av 238 AF-kontor skulle läggas ner (troligen flertalet i glesbygd). Det här var en följd av den privatisering Centerpartiets Ådahl drev framför allt.
I oktober ansåg IFAU (Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitik) att privatiseringen har misslyckats. Resultaten blev inte bättre och kostnaden blev betydligt högre.
I den politiska debatten före och efter riksdagsvalet 2018 stod de borgerliga partierna enade och ville driva igenom privatiseringen med argument som att Arbetsförmedlingen hade misslyckats med att förmedla jobb, att den saknade förtroende och dessutom kostade enorma summor i förhållande till vad den levererade.
Utredningen visar att trots att de privata aktörerna kostade betydligt mer så ledde det inte till bättre resultat än för de personer som fått stöd av Arbetsförmedlingen, när man jämför löneinkomster, sysselsättning och varaktigt arbete. I en SR-intervju strax före jul gör Martin Ådahl ett försök att förklara misslyckandet med beslutet att privatisera delar av Arbetsförmedlingen. Under en närmast munter intervju glider Ådahl undan frågorna med fler skratt.
Det märkliga med denna januariöverenskommelse var att besluten föreföll ha tagits i panik och inte föregåtts av seriös utredning eller forskning. Ådahl drev igenom en åsikt om privatisering och Löfven, statsministern, behövde stöd och övergav en socialdemokratisk åsikt sedan 1940-talet att stödja främst de utsatta. Andra reformer utreds och argumenteras i flera år innan något beslut sker.
Denna stora förändring av arbetsmarknadspolitiken som kom att drabba så många gjordes med ett handslag och riksdagen tog därefter en lagändring.
Denna mångåriga svartmålning av den statliga Arbetsförmedlingen visade att privatiseringen inte var den rätta vägen. Men Ådahl skyller på andra och skrattar under tiden som de funktionshindrade och den stora gruppen av invandrare lämnas åt sitt öde.
Varför gräver inte medierna i dessa frågor med koppling till arbetslösheten?