Äldrevården handlar i dag bara om förvaring

Som tidningen tidigare har berättat om försvinner aktivitetssamordnaren från Isabellagården i Strängnäs. Skribenten tycker att det är fel, och att sådana i stället borde finnas på alla boenden.

Som tidningen tidigare har berättat om försvinner aktivitetssamordnaren från Isabellagården i Strängnäs. Skribenten tycker att det är fel, och att sådana i stället borde finnas på alla boenden.

Foto: Malin Johansson

Insändare2023-11-24 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Läser och konstaterar att man åter drar ner på gamla och sjukas livskvalitet, ansvarig på Strängnäs kommun förklarar det med att man haft en extralyx på Isabellagården med en egen aktivitetspersonal.

Det fanns en tid då man såg det som en självklarhet att den som inte längre bodde i eget boende skulle ha tillgång till aktiviteter där man hade möjligheter att använda sina färdigheter, eller fick träna för att få tillbaka sina tidigare förmågor, idag handlar det bara om förvaring av gamla och sjuka.

Går man in på ett sjukhem så möts man av boenden som sitter och sover framför en tv som ingen tittar på. Är det det som man kallar för aktiviteter, personalen hinner knappt med sina ordinarie göromål än mindre att aktivera de boende som behöver stimulans och glädje i sin tillvaro.

Jag undrar hur många politiker det är som ser fram mot en ålderdom sittande i en rullstol framför tv:n. Det är en skam att vi i ett så rikt land som Sverige inte kan erbjuda våra gamla och sjuka en meningsfull tillvaro, där anhöriga kan känna sig trygga med att mamma och pappa får en fin tillvaro där de med värdighet kan känna att de har bra livskvalitet under den senare delen av livet. 

Vi på SPF Seniorerna har med hjälp av Barbro Westerholm som har öppnat våra ögon, sett hur man från samhället sviker och nedvärderar äldre människor, är du inte längre produktiv så kan du inte ställa några krav. Du ska vara tacksam att man i bästa fall bygger nya fina hus som du får bo i, men vad man fyller dessa hus med ska man inte tro att man får ställa några krav på.

Det borde vara en mänsklig rättighet för alla att få känna att det fortfarande finns något att se fram mot, att man fortfarande kan lära sig nya färdigheter, att man kan göra saker tillsammans som ger glädje och kan man inte längre delta så ska man få vara med och uppleva att det finns en dynamik i tillvaron. Att ha personal med kunskap och intresse för att stimulera och utveckla tappade förmågor borde vara en självklarhet på varje boende, som undersköterska så har du inte tiden och kunskapen.

I stället för att säga att det är en extra lyx med personal som endast finns för att stimulera och aktivera de boende, så ska man kräva att det ska finnas på varje boende. Människor dör av tristess och depression när de inte får stimulans, är det den nya ättestupan. Är det så vi ska ha det i Sverige idag.