Enligt legenden från Cherokeeindianerna har varje människa inom sig två vargar. Stammens hövding, en vis gammal man, samlar barnen runt lägerelden för att berätta om livet:
"Inom oss alla bor två vargar som strider mot varandra. Den ena är ond. Den bär på ilska, fruktan, missunnsamhet, avundsjuka, självömkan, lögn, överlägsenhet och egoism. Den andra är god. Den bär på glädje, fred, kärlek, hopp, lugn, ödmjukhet, empati, sanning och tillit."
Ett av barnen frågar: "Vilken varg vinner?"
"Den du matar", svarar den gamle mannen.
Jag brukar tänka på den här legenden när jag tar del av vad som händer, både i vår egen lilla ankdamm och ute i stora vida världen där det råder krig, svält och förtryck, och sedan läser kommentarer i olika media.
När jag läser Eskilstuna-Kurirens kommentarsfält förundras jag över så många ondsinta kommentarer.
"Skit på dig", "Jävla politiker", "FINNS DET BARA DUM SKALAR I ESKILSTUNA SVAR JA", "Tänk om politikerna kunde städa upp för sina höga löner. Men de håller varandra om ryggen när de själva festar i stadshuset", är kommentarer som dyker upp när EK visar bilder på nedskräpningen på stan efter "den stora festkvällen".
"Denna kommentar har tagits bort av moderator efter granskning", skriver EK allt oftare när elakheterna passerat gränsen.
Tittar man ut över världen och de verkliga problemen med krig och nöd är det etter värre. Där är den onda vargen i överläge. Det är krigshets, homofobi, rasism, främlingsfientlighet, islamofobi, antisemitism, intolerans och konspirationsteorier så det står härliga till. När man läser inlägg på sociala medier undrar man varifrån allt hat kommer. Är den goda vargen så svältfödd att den är på väg att utrotas?
De som bor i Ukraina, Gaza eller Somalia skulle vara jävligt glada om de bara hade en överfull papperskorg att bekymra sig över.
För några dagar sedan såg jag om filmen "Ondskan", som bygger på Jan Guillous roman med samma namn. Den handlar om den fiktiva internatskolan Stjärnsberg, som egentligen är Solbacka internatskola i Sörmland där Guillou själv har gått. Huvudpersonen Erik Ponti är Jan Guillou som berättar om sina erfarenheter från skolan under 1950-talet.
Det är fysisk och psykisk misshandel. Pennalism i dess mest utstuderade form som riktas mot elever, främst Erik Ponti, som inte följer "skolrådets" påhittade regler, som att nya elever ska putsa de äldre elevernas skor. Man pissar och häller bajs i den olydige elevens säng. Den som styr över skolrådet är en den adliga snobben Otto Silverhielm. Lyder man inte kallas man till "rutan" där den olydige eleven misshandlas med sparkar och slag under de övrigas jubel. Lärarna hör och ser, men vänder ryggen till. Även de lärare som verkar hyggliga är mesiga och håller tyst. Pennalismen hör till den "ansedda" skolans uppfostringsmetoder.
Det har avslöjats om motsvarande "uppfostringsmetoder" även på internatskolan Lundsberg där elever mobbas, utsätts för olaga hot, våld och bränns med strykjärn. Och det händer i nutid.
"Tortyren på Lundsberg är ett brott mot FN:s barnkonvention", skriver SVT Nyheter.
Motsvarande pennalism har förkommit (förkommer?) även på internatskolan i Sigtuna, enligt avslöjanden i media 2013.
Jag noterar att det handlar om tre internatskolor där barn till "fint folk" går. Så man kan inte skylla på någon obildad populas som inte förstår vanligt folkvett.
Hur blir en del människor så här? Är det för att de själva blivit hunsade och plågade och vill "ge igen" genom att plåga andra?
Ungefär som de återkommande skolskjutningarna i USA, där elever hämnas efter att de själva blivit mobbade i skolan.
Jag tror inte människan föds antingen ond eller god. Det vi blir, blir vi under livets gång. Göds den onda vargen för mycket får den övertaget inom oss.
På sätt och vis ser jag även gärningsmännen, för det är oftast män, som offer. Människor som mår bra har inget "behov" att vara elaka och göra andra illa, varken verbalt eller fysiskt.