Vi lever i ett samhÀlle dÀr var och en tÀnker pÄ sig sjÀlva i första hand och till viss del kan det vara naturligt. Men det finns grÀnser för allt, sÄ Àven hur sjÀlviska vi ska vara.
Vi blir stĂ€ndigt pĂ„minda om hur lĂ€tt ordet âjagâ anvĂ€nds i vĂ„rt sprĂ„k och handlingar. Ofta Ă€r det ett sĂ€tt för oss att hĂ€vda oss genom att sĂ€tta oss i centrum. Det kan lĂ€tt innebĂ€ra att vĂ„rt perspektiv pĂ„ situationer blir litet och helheten försvinner.
Vi har pÄ senare tid sett hur det kan bli som i trafikstockningen i SkÄne, försvarsfrÄgan och vulkanutbrottet pÄ Island, dÀr folk tyckte att det var spÀnnande tills deras hus trÀffades.
Ja, Ă€ven i vardagen kan vi mötas av uttalanden som inte Ă€r vidsynta, till exempel nĂ€r det blir fel och jag tycker att det ofta blir fel i vĂ„rt samhĂ€lle. âAlla kan göra felâ Ă€r dĂ„ ett vanligt svar och sĂ„ Ă€r det ju. Men barn lĂ€r sig av sina fel, det borde vi vuxna kunna göra ocksĂ„.
Ett fel försvinner inte med en axelryckning, utan det vĂ€xer om inget görs Ă„t det. Men det Ă€r ju bekvĂ€mare att strunta i det och det kanske företaget tycker ocksĂ„. För i mĂ„nga fall sĂ„ finns ju ett âjagâ hos företaget ocksĂ„ som kanske ser pengar före kunden.