Vi lever i ett samhälle där var och en tänker på sig själva i första hand och till viss del kan det vara naturligt. Men det finns gränser för allt, så även hur själviska vi ska vara.
Vi blir ständigt påminda om hur lätt ordet ”jag” används i vårt språk och handlingar. Ofta är det ett sätt för oss att hävda oss genom att sätta oss i centrum. Det kan lätt innebära att vårt perspektiv på situationer blir litet och helheten försvinner.
Vi har på senare tid sett hur det kan bli som i trafikstockningen i Skåne, försvarsfrågan och vulkanutbrottet på Island, där folk tyckte att det var spännande tills deras hus träffades.
Ja, även i vardagen kan vi mötas av uttalanden som inte är vidsynta, till exempel när det blir fel och jag tycker att det ofta blir fel i vårt samhälle. ”Alla kan göra fel” är då ett vanligt svar och så är det ju. Men barn lär sig av sina fel, det borde vi vuxna kunna göra också.
Ett fel försvinner inte med en axelryckning, utan det växer om inget görs åt det. Men det är ju bekvämare att strunta i det och det kanske företaget tycker också. För i många fall så finns ju ett ”jag” hos företaget också som kanske ser pengar före kunden.