Är Nato verkligen så demokratiskt?

Är Nato verkligen "en gemenskap för fria demokratier", undrar insändarskribenten.

Är Nato verkligen "en gemenskap för fria demokratier", undrar insändarskribenten.

Foto: Olivier Matthys

Insändare2023-01-03 07:24
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Men anledning av Pontus Almquists (P A) gästkrönika i EK 23 december ("Betryggande att HD stoppar utvisningen av journalist") vill jag komma med en kommentar samt några frågor.

P A skriver: ”I grund och botten är Nato en gemenskap för fria demokratier...”.

När Nato bildades 1949 införde man en demokratiparagraf: ”För att en stat ska kunna bli medlem i Nato krävs att den är en europeisk demokrati och rättsstat där militären står under demokratisk kontroll...” Källa: Så fungerar Nato - Totalförsvarets forskningsinstitut.

Då frågar jag mig hur Portugal kvalificerade sig att bli Nato-medlem? Portugal, som var ett av de tolv länder som bildade Nato, var då en fullfjädrad militärdiktatur. Redan 1926 tog Salazar makten genom en militärkupp. Ändå ansågs tydligen landet vara en ”europeisk demokrati- och rättsstat där militären stod under demokratisk kontroll”.

Denna diktatur varade i ytterligare 25 år då Portugal blev en demokrati genom den relativt fredliga ”nejlikerevolutionen” 1974.

Kan P A eller någon annan Nato-förespråkare förklara varför militärdiktaturen Portugal fick vara med i detta demokratisällskap?

Grekland, som blev Nato-medlem 1952, blev en diktatur genom militärkuppen i april 1967. En diktatur som varade fram till 1974. Vållade denna grekiska militärdiktatur något huvudbry för övriga Nato-medlemmar? Eller rymdes även detta inom den ”töjbara” demokratiparagrafen?

Flera länder som bildande Nato 1949 var kolonialmakter som genom blodiga krig lagt under sig i stort sett hela den afrikanska kontinenten samt stora delar av Asien. Det var Portugal, Belgien, Frankrike, Nederländerna och Storbritannien som slogs med näbbar och klor för att slå vakt om sina kolonier. Varje krav på befrielse och varje motstånd slogs ner brutalt.

Kolonialmakterna ”rättfärdigade” sitt handlande utifrån rasistiska förtecken – att de var vita, kristna och civiliserade, till skillnad mot de underutvecklade barbarerna.

Ryms det också inom Nato:s demokratibegrepp?

Turkiet som blev Nato-medlem 1952 var väl inte heller ”guds bästa barn” när det gäller demokrati. 1974 ockuperade man drygt en tredjedel av Cypern och bildade republiken Nordcypern. En republik som Turkiet som enda land i världen godkänt som självständig stat. Cypern, som var brittisk koloni fram till 1960, är fortfarande delat och gränsen mellan den delade ön övervakas av FN-soldater. Idag gör Turkiet anspråk på ett antal grekiska öar.

Uppenbarligen är Nato:s demokratiparagraf mycket flexibel. Men om detta hörs inget debatten. Man upprepar som ett mantra att Nato är demokratins försvarare. Att ifrågasätta detta mantra betraktas som att ”svära i kyrkan”.