Är Svenska kyrkan illa ute? I Eskilstuna har det uppstått en konflikt mellan kyrkans ledning och församlingsmedlemmar. Kyrkan anser uppenbarligen inte att det är något problem, endast obefogad kritik. Oavsett vad de anser är det svårt att komma vidare utan ett öppet samtal.
I stället väljer kyrkan en farlig väg, övervakning, angiveri och bestraffning på samma sätt som man gjorde i Östtyskland och andra östländer under kalla kriget.
Metoden förefaller gå mot en juridisk lösning vilket inte är värdigt den Svenska kyrkan. Kyrkan har predikat medmänsklighet, kärlek och omvårdnad sedan 2000 år, konflikten i Eskilstuna andas något annat. Är det något som kyrkans ledning accepterar i en tid av mer egoism?
I Östtyskland avslutades övervakningen och bestraffningen med ett uppskattat och glädjande fall 1989. Vad blir konsekvensen för Svenska kyrkan om inte någon förändring sker, medlemsflykt och förfall?