Transportsektorn orsakar nästan en tredjedel av utsläppen av koldioxid inom Sveriges gränser. Inbegrips även internationellt flyg och sjöfart utgör utsläppen omkring 40 procent. En omställning av transportsektorn bör därför vara ett av de prioriterade områdena för att minska utsläppen.

Så är det tyvärr inte idag. Sveriges riksdag har beslutat att den nationella utsläppen från transportsektorn ska minska med 70 procent till 2030. Med dagens politik kommer det målet inte att klaras. Regeringens inriktning är att omställningen ska ske genom att bilflottan elektrifieras. Och visst är elektrifieringen en viktig del i transportsektorns omställning, men det räcker inte på långa vägar.

Biltrafiken måste minska om klimatmålen ska kunna nås. Det behöver ske så att alternativ finns för att förflytta sig genom ökad kollektivtrafik, bättre cykel- och gångbanor och en samhällsplanering som leder till närhet och tillgänglighet till service och annat utbud. Omställningen måste ske på ett sätt som säkerställer att hänsyn tas till människors situation och behov oavsett om de bor i stad eller på landsbygd.

Vägavgifter är ett effektivt sätt att förändra både utbud och förflyttningsmönster. Hur de kan utformas och införas är också utrett. Genom att differentiera vägavgifterna beroende på t.ex. typ av fordon, drivmedel, om det är hög- eller lågtrafik, för boende i stad eller landsbygd, kan incitament skapas för minskad biltrafik samtidigt som det kan ske på ett rättvist sätt. Ökningen av kollektivtrafiken som minskad biltrafik kräver, kan finansernas genom att intäkterna från vägavgifterna förs över till finansiering av kollektivtrafiken.

Vägavgifter som underlag för finansiering av kollektivtrafikens utbyggnad och drift kan införas på något års sikt och skulle bli ett effektivt sätt att bidra till en klimatsmart transportsektor.