Jag är ingen risktagare. Jag hoppar inte bungyjump, fallskärm eller klättrar i höga berg. Jag har slutat röka för många år sedan, tycker det är läskigt att flyga och går helst inte upp på en stege. Det enda farliga jag ägnar mig åt är att köra bil.
Jag har troget följt råden mot Corona för att skydda mina älskade och alla andra. Men det är ett ickeliv. Ett liv där allt jag uppskattar och som ger mig ork och lust står på vänt. Jobbet och mina älskade elever, vänner, musiken, kulturen, folkmyllret, möten, beröring, kramar, bullriga sällskap, resor, listan kan göras ännu längre.
Det är farligt att leva…man kan faktiskt dö. Men att leva innebär för mig att ta en del risker. Lika väl som jag följt Coronareglerna utifrån att jag inte har lust att kvävas i en respirator är jag beredd att ta en liten men beräknad risk att få en blodpropp för att slippa detsamma. Såvitt jag kan bedöma är de vaccinerna som Astra mfl framställer de som har bäst effekt mot sjukdomen. Jag har tidigare i mitt liv ätit P-piller (med liknande eller något högre risknivåer för blodproppar) utan att fundera det minsta. Jag äter för närvarande läkemedel som i biverkningslistan listar en rad potentiellt dödliga sjukdomar i ungefär samma riskområde som Astravaccinet, utan att fundera närmare på det.
Jag skriver gärna på att jag tar risken med öppna ögon om det krävs, men släng inga vaccindoser utan att kontakta mig och alla andra som med öppna ögon är beredda att ta en liten risk för en större nytta. Inrätta en frivillig kö för oss under 65.