I dag, i vår materialistiskt dominerade tid, där en pandemi som redan på mindre än ett år skördat över elva tusen döda i Sverige, blir behovet av andlig tröst påtagligt stor hos allt fler. Och vår mentala beredskap inför detta är ofta dålig.
Poeten och filosofen Schiller upptäckte problemet med motsatsparens betydelse (slutet 1700-talet), att människan å ena sidan är en ganska civiliserad varelse och å andra sidan helt barbarisk.
Han sökte efter ett sätt att komma över det förhållandet, ett sätt att på något vis finna en väg som leder till ett slags rimlighet och den enda medicin han fann var i skönhetens vision, idén att i kontemplation kring skönhet så kan du förenas med dig själv. Om man kan se skönhet, så kan man förena motsatsparen.
Det finns flera sätt att tillgodose detta behov, trots allt. Som exempelvis samtalsterapi, där tillgången dessvärre är tämligen begränsad och för många inte ens tillgänglig.
Men ser vi på Schillers upptäckt här så öppnar sig intressanta möjligheter för oss alla. Kruxet är bara att det krävs en vilja att öppna sig för andra sätt att finna själslig ro och harmoni än vad sjukvården och socialvården kan erbjuda oss. Vi måste engagera oss i konstnärlig eller filosofisk/teologisk verksamhet.
Det finns gott om föreningar och olika sällskap som ägnar sig åt detta. I dag kan kontakter med dem också ske per distans. Det gäller att hitta skönhet eller förtjusning och därmed lägga grunden för en fruktbringande kontemplation. På så vis kan vi lyckas förena motsatsparen i oss, vilket ökar vår motståndskraft mot allt elände som sker runt omkring oss. Kan faktiskt vara en förutsättning för vår mentala överlevnad. Läs gärna också god litteratur, som exempelvis ”Ett underbart år” av William J. Locke.