För inte så många år sedan bestod Sveriges sjukvård av sjukhus och privatläkare. Jag minns inte att det skrevs och debatterades om brister då. Man gick till sin allmänläkare, som remitterade över till privatspecialist eller sjukhuset vid behov.
Allt fungerade, men då trädde svenska avundsjukan in bland politikerna. Privatläkarna skulle bort och vårdcentraler började byggas. Resurserna togs från sjukhusen. Vårdcentralerna fick ”en peng” för patienter som listades efter sin adress, och togs från privatläkarna, som blev utan peng.
Hur var det med matematiken? Förstod man inte att det skulle bli brister på ”alla” ställen, för personalstyrkan fördubblades inte.
I dag dyker det upp nya Vårdcentraler hela tiden, och läkare som tröttnat på ankdammen, startar privata mottagningar. Det är dags att tänka om, och tänka rätt.