För tvåhundra år sedan, den 9 september 1828, föddes en gigant inom litteraturen – Lev Tolstoj. Hans verk, som "Krig och fred" och "Anna Karenina", är inte bara tidlösa klassiker, utan speglar också en djup förståelse för människans eviga kamp mellan krig och fred. I en tid där krigets fasor återigen kastar sin skugga över världen, där sociala medier blivit slagfält och splittringen gnager på samhällets grundvalar, är Tolstojs ord mer relevanta än någonsin.
Som ung artilleriofficer bevittnade Tolstoj krigets råa verklighet i Sevastopol. Hans "Brev från Sevastopol" målar inte upp heroiska bilder av mod och ära, utan blottlägger i stället den nakna sanningen om mänskligt lidande, skräck och den bottenlösa förtvivlan som plågar varje soldat. Tolstojs brev är en gripande påminnelse om att kriget inte bara dödar kroppar, utan också krossar själar.
Åren gick, och Tolstoj fortsatte att brottas med ondskans gåta. Men en dag drabbades han av en djupgående insikt: kriget och ondskan han skildrat i sina verk fanns också inom honom själv. Egoismen hade varit hans drivkraft.
Denna uppenbarelse ledde till en radikal förändring. Tolstoj blev vegetarian och myntade det bevingade uttrycket "Så länge det finns slakthus kommer det att finnas slagfält". Hans text "Etikens första steg är vegetarianism" är en hjärtskärande skildring av två besök på slakteriet i hans hemstad, där han med brutal ärlighet beskriver det ofattbara lidande som djuren utsätts för.
Tolstoj må vara död, men hans tankar om krig och fred lever vidare. I september, månaden för hans födelse, vore det en passande hyllning att låta Tolstojs röst ljuda starkt på Eskilstunas bibliotek. Låt oss i denna mörka tid lyfta fram en författare som outtröttligt sökte efter fred, både i världen och i sitt eget hjärta.