Reflektion över nyhetstexten "Nytt jordbruk kan rädda Östersjön" publicerad 26 oktober.

I artikeln stod att läsa att Sveriges jordbrukare var miljöbovarna, växtodlare liksom djurhållare. Växtodlare genom ensidigt använda åkrar utsugande och djurhållare slösade med vår odlingsbara mark. Odlar växtodlingsbonden i Södermanland med samma gröda år ut och år in? Betar verkligen djurbondens djur på åkermark? Oavsett vilket är de inte Östersjöns stora miljöförstörare.

Under ett år släpper vattendragen, åar, floder och älvar ut smutsigt vatten till Bottenhavet och Östersjön med hela 480 kubikkilometer. Använd Gotland som botten så skulle höjden bli 150 meter på bassängen för att rymma allt vatten. Den mängden sötvatten måste ut någonstans för att hålla salthalten mellan 10 - 15 promille. Motsvarande siffra i Bottenhavet är 2 - 3 promille. Skall dessa värden vara något så när stabila måste sötvattnet rinna ut någonstans och motsvarande saltvatten skall rinna in från Kattegatt för att få en balans.

För tiotals år sedan tog det ungefär 30 - 50 år för att få allt vatten utbytt i Östersjön. Idag är motsvarande siffror 80 - 100 år vilket märks på att stränderna längs Skånes kust och Gotlands eroderar. Vad detta beror på kan man fråga sig? Vi vet att många havsbaserade vindkraftsparker finns längs den sydliga Östersjökusten. Sverige, Danmark och Tyskland bygger vindkraftsparker i området. Alla dessa parker plus Öresundsbron gör att vatten från Östersjön får svårt med sin omsättning av vatten. Vi får nog dras med ett nedsmutsat Östersjön med kusteroderingar.