Har haft hundar i över 40 år. Tränat och tävlat på klubbnivå i olika hundklubbar runt i länet, främst Eskilstuna och Strängnäs. Redan runt 2005 så såg vi förändringar. Ändrade träningsmetoder och färre deltagare som klarade slutprov. Färre som fortsatte efter valpkurs, vidare till grund och sedan tävlingsklasser.

Samtidigt minskades antal deltagare i kurserna, i stället för gruppträning blev det individuell träning där kurstillfällena gick från tio till fem och där det i praktiken enbart handlade om att visa hur man lärde in olika saker som sitt och ligg, inkallning och hundmöten med mera. Samtidigt blev en kurs svindyr, 1 500-1 800 kronor för fem gånger. Till det kommer kurslitteratur och medlemskap.

När jag blev sjukpensionär för tio år sedan hade jag inte längre råd att gå kurser. Jag gick inte för mig, jag gick för att hunden skulle få träna med andra hundar i närheten som ett störningsmoment och för att jag skulle få bättre kontakt med min hund. Har nu flyttat in från landet och har närmare till klubbarna och skulle vilja få en hundgemenskap igen. Men inser att kurserna är få och fortfarande dyra och nu tar man bara in sex hundar på en kurs.

Det var skillnad på 80- och 90-talet när vi var 15 stycken och fler ibland. Var det många anmälningar sattes det in en medhjälpare till.

Hur kan klubbarna överleva med så få deltagare och så få som har råd att gå? Verkar inte vara mycket lydnadstävlingar heller på klubbnivå. Inte konstigt att vi ser så många hundar som är helt ouppfostrade och hopplösa.