Svar till Gahnertz, Amloh, Forsås inlägg den 19/5.

 LAS, lagen om anställningsskydd har varit föremål för diskussion under många år. Lagen är från 1970 talet då de flesta företag i Sverige var att betrakta som stora och småföretagare var ett undantag. Fyra av fem jobb skapas av småföretagarna i det Sverige vi lever i idag.

Det problem vi i Centerpartiet vill lösa är bland annat att många anställda får hoppa runt på olika vikariat, eftersom företagarna inte vågar anställa personer på en tillsvidaretjänst. Det är ofta unga och de som är nya i Sverige som tvingas till dessa anställningar. Det finns ingen anställningstrygghet om det inte finns något arbete att gå till. 

Uppgörelsen i januariavtalet handlar om att om det behövs förändringar i lagstiftningen för att få en mer flexibel och trygg arbetsmarknad. I första hand vill vi att det är arbetsmarknadens parter som förhandlar fram en reformering, men om de inte lyckas så kommer vi lagstifta för en förändring. 

Det handlar om att det ska bli mindre byråkratiskt när företagen behöver justera antalet anställda, men det handlar också om medarbetarnas rätt till kompetensutveckling, så man är gångbar både i befintlig anställning och i framtida anställningar. 

Det vi alla värnar om är att arbetsmarknaden inte ska styras av diskriminering och godtycke. 

Nu när utredningen är presenterad så går stafettpinnen över till arbetsmarknadens parter. Fack och arbetsgivare har fått i uppdrag att försöka komma överens om ett eget förslag till reformer. Om de når en överenskommelse, är det den lagstiftningen vi kommer stå bakom i riksdagen