Häromdagen hörde jag att Michael Apelgren hade utsetts till ny förbundskapten för det svenska handbollslandslaget, samtidigt som han ska ha kvar jobbet som tränare för en storklubb.
Jag fruktar med bestämdhet därför att han inte kan ha full koncentration på landslagets prestationer ute på plan.
Det kommer med största säkerhet visa sig att han inte kommer ha så framgångsrika prestationer som företrädaren kunnat uppvisa under sin tränartid.
Rimligen borde Apelgren själv ha kunnat inse den omöjligheten och tackat nej till uppdraget.