Det är märkligt! Före valet lovade alla partier ”guld och gröna skogar” och när nu regeringens och riksdagens ledamöter sitter på sina trygga säten i rikets huvudstad, så händer praktiskt taget ingenting. En trolig anledning till att den nya regeringen (med stöd av ett ännu oprövat parti) sitter på makten är utlovade åtgärder för att snabbt förbättra vår eftersatta sjukvård och öka tryggheten mot det eskalerande våldet. Vad har då hänt?
Sjukvården signalerar i dag att Mälarsjukhuset inte är patientsäkert längre och buset med skjutningar och annat våld fortsätter oförändrat. När TV ibland visar bilder från en riksdagsdebatt, så finner vi ett litet fåtal ledamöter i lokalen. Varför deltar så få ledamöter i debatterna eller ens närvarar? Har ministrar och andra handläggare givit upp kampen mot rikets alla problem? Kan det möjligen vara så att våra folkvalda politiker vid makten inte sitter där på grund av sina meriter, sina utmärkta kunskaper och brinnande intresse för att lösa problem? Vilka kvalifikationer krävs egentligen för att bli riksdagsledamot? Det frågar sig vanligt folk.
En växande oro för att hamna i behov av vård och omsorg, som inte fungerar, en alltmer kännbar rädsla för att vistas utomhus efter mörkrets inbrott, att få sitt hem hemsökt av tjuvar och att bli lurad och bestulen. Eftersom ingenting görs av våra folkvalda, så borde vi i glesbygden (där ingen hjälp av polisen kan påräknas vid behov) få samhällets hjälp att skapa någon form av medborgargarden. Något i stil med hemvärnet. Finland har här föregått med gott exempel. Där är man sedan lång tid förberedd för nödvärn i hela landet. Här i Sverige pratar vi bara om våra problem (eller inte alls), men ingenting görs. Kusligt!