Jag har följt Eskilstuna United under många år och håller med i mångt och mycket av det som skrevs i tidigare insändare ("Vart är Eskilstuna United på väg?", publicerad i oktober).

Damlaget har underpresterat grovt och de flesta spelarna ser ut att sakna ork och intresse att springa för tröjan. Kanske är spelarnas inställning en spegelbild av ledarnas? För från läktaren ser det ut att saknas energi även bland ledarna. Kanske att lite mer passion och jävlar anamma hade fått fart på spelarna?

Det är uppenbart att truppen inte har byggts rätt. Hur har tankarna gått där inför nästa år? Ska man bygga laget runt en 36-åring? Har man koll på talangerna i närområdet? Eller ska man fortsätta värva ”stora” och dyra namn som inte lyckats skriva på för något annat lag? Vet man vad man söker?

Och nu läser man om Rogic, som är en fantastisk spelare, och hur en eventuell rekrytering går till där samt att man tittar på spelare utomlands. Är det verkligen rätt väg?

En annan fråga man behöver ställa sig är hur vill man spela fotboll? Man experimenterar alldeles för mycket för att vara ett topplag. Sen den nya tränaren tog över i somras har man sett alla möjliga formationer och spelare som spelar på olika positioner. I bland är det långbollar på Bengt som gäller, för att i nästa match försöka sig på tika-taka. Var finns den röda tråden? 

Akademin behöver fortsätta växa och utbilda spelare till damlaget. Därför behöver man också kunna ha bättre ledare även där. Det är uppenbart att föreningen just nu inte har rätt personer på plats. Framförallt behövs det någon ytterst ansvarig för akademin som måste se till att man gör rätt saker.

Vart är mitt United på väg?