Det är väl dokumenterat att det är psykiskt påfrestande att leva med diabetes. En ny medlemsenkät från Svenska Diabetesförbundet bekräftar att detta är särskilt uttalat i unga år. Att detta också gäller för många av de runt 400 personer med diabetes i åldersgruppen 18-30 år som bor i Sörmland är vi övertygade om. Det är dags att det psykosociala stödet får högre prioritet i diabetesvården.
För oss med diabetes är sjukdomen ständigt närvarande. Diabetes kräver stora och små hälsobeslut i vardagen. Utöver heltidsjobbet med egenvården, så går vi många gånger ensamma med vår oro för hur sjukdomen ska påverka livet framöver – får jag allvarliga komplikationer, kommer jag dö i förtid, vem vill leva med en person som är kroniskt sjuk?
Samtidigt är vi unga med diabetes i ett skede i livet där utmaningarna är många runt utbildningsval, jakt på bostad och det första jobbet. Allt detta i en värld präglad av terror, krig och klimathot. Därför är vi tyvärr inte förvånade att fyra av tio av våra jämnåriga i åldersspannet 18-30 år (varav 93 procent i undersökningen har diabetes typ 1) i Svenska Diabetesförbundets nya medlemsenkät uppger att de är i behov av psykosocialt stöd. Denna andel är mer än tre gånger så stor som på totalen bland de 3 600 medverkande i undersökningen. Här är samma andel tolv procent.
Det mest oroande är att fyra av tio som har behov av psykosocialt stöd inte anser att detta tillgodoses i diabetesvården. När hjälpen i form av psykosocialt stöd uteblir, så finns det en stor risk att även den fysiska hälsan tar stryk. Mår vi inte bra, så är det mycket svårt att klara av den omfattande egenvården.
I värsta fall kan detta vara livshotande om akuta situationer uppstår, men det kan även ha konsekvenser på lång sikt med kostsamma komplikationer. Dagens situation är oacceptabel. Det psykosociala stödet i diabetesvården måste förbättras. Detta gäller generellt, men särskilt i gruppen 18-30 år som vi företräder.
Vi vill bland annat se att det i anknytning till alla mottagningar och vårdcentraler finns psykologer, kuratorer eller motsvarande kompetenser som vid behov kan stödja oss, och att det genomförs insatser för att underlätta övergången mellan barn- och vuxenvården inom diabetesområdet.
Detta är två viktiga steg för fortsatta förbättringar av diabetesvården i Sörmland, och ett friskt liv med diabetes ur alla hälsoaspekter – de fysiska, de sociala och inte minst de psykiska.