Slutreplik på inläggen om ”Digital teknik i äldrevården” senast den 13 oktober.
Vi är förvånansvärt överens om allt. Bodil Malmgren skriver om värdet av digital teknik. Utom i en punkt, en enda mening i mitten av Bodils text: ”Insatsregistreringen … syftar till att brukaren får sin insats …”
Den passagen avslöjar att vi lever i två helt skilda världar, jag och Bodil. Min värld, de privata, är en enkel och solig sådan, där jag aldrig har sett anledning att tro annat än att både ledningen och medarbetarna ute på fältet har annat i siktet än att jag som brukare ska få leva ett så värdefullt liv som möjligt. Din värld, den kommunala (?), är betydligt bistrare, för där dirigeras du av en ständig rädsla för att folk i beslutskedjan, i synnerhet de längs ute hos brukaren, ska fuska i stället för att leverera. Där blir till och med digitalisering ett verktyg för att förhindra att något går fel.
Men, som sagt, i allt det andra är vi överens. Och det är inta så dåligt.