Detta är en insändare om alla dessa insändare som skrivs om saker som upprör medborgarna i tidningens spridningsområde. Mycket av det som skrivs publiceras handlar om sönderslagna busskurar, A-traktorer som stör ordningen och proppar igen trafiken, eldrivna sparkcyklar som står kors och tvärs över gång och cykelbanor. Cyklister som far fram på trottoarer, de flesta utan lysen fram eller bak i mörker.

Alla de bilister som kör bilar som saknar blinkers eller ej vet hur man använder spaken. Eller alla de som inte känner till högerregeln. Hur många är inte de? Och de som kör bil i mörker med enbart parkerings- /positionsljus och ofta utan bakljus vid nedsatt sikt till exempel.

Och alla de som sitter och fipplar med mobilen i handen under körning. Och alla de på gemensam gång/cykelbana som går flera i bredd när man ska passera med cykel, några med både hörlurar och mobil för att kunna ”avskärma” sig helt från omgivande trafik.

Det verkar som folk i allmänhet har tappat respekten för medmänniskor och lag och ordning i samhället. 
Nu är det ”jaget” som kommer i första hand. Jag gör som ”jag vill” och ingen annan ska lägga sig i eller bry sig! Ett resultat av "fri"uppfostran måhända?

Eftersom de flesta ovan nämnda troligtvis inte läser tidningen och därför ej heller läser insändare så känns det som att "kasta pärlor åt svin". Man bara skriver insändare för de redan insatta. Det ger liksom inget resultat om man bara når de som saken inte gäller.

Frågan jag ställer mig således är: Hur ska vi nå alla dessa människor? Hur ska informationen förmedlas? 
Ett sätt vore kanske ständig information via sociala medier, liknande reklaminslagen som finns idag, information i radio och tv, kortare blänkare då och då. Typ ”Anslagstavlan” som fanns i tv förut. Vad vet jag...