Ingen pratar om att små barns rörelse och lek är en del av inlärningen. Man pratar inte heller om barns motoriska färdigheter och inlärning. Ingen tänker tanken att dagens stillasittande minskar inlärningsförmågan.
Nu har politikerna ensidigt anklagat datorerna som enda orsaken till minskande kunskaper i skolan.
På 80-talet lade man in mer motorisk träning för elever med skriv- och lässvårigheter. Sambandet i motoriska färdigheter mellan höger och vänster kroppshalva har betydelse i inlärningsprocessen. Man kan också ha problem som ligger i hur ögonen rör sig och som gör det svårt att följa en skriven text. Det som händer då är att man börjar läsa och efter ett tag tappar man vart man är i texten, vilken rad man är på och följden blir att man får börja om, om och om igen.
Att vara ute och leka, klättra, använda händerna och bygga saker är nyttigt. Det kan vara svårt att förstå att hammare och spik kan vara en fantastisk träningssak som även gynnar annan inlärning. Till och med barn som övar sig krypa har skaffat en färdighet som hjälper senare. De barnen som reser sig upp och går innan de kryper missar en motorisk inlärning.
Sedan har vi tappat "övning ger färdighet". Vi fick skriva ner det läraren skrev upp på tavlan. Vi läste om och om igen. Vi fick träna oss att skriva, och att skriva läsligt. Vi fick skriva ner orden om och om igen, och det gjorde att de satt kvar i huvudet.
Till och med att cykla och åka skridskor och skidor hjälper för inlärningen. I dag går knappt barnen, de tar sin el-kickbike eller bussen.
Gården vi bor på har många barn men få är ute och är de ute sitter de på en gunga och har mobilen i handen. De sitter och spelar med telefonen i stället för klättra och leka.
Hade det varit när mina barn växte upp hade det varit 20-30 barn ute med trehjulingar, tvåhjulingar, leksakstraktorer, grävskopor, hinkar och spadar med formar för att forma sanden... Ljudnivån hade varit hög av skratt från lekande barn och skrik på barn som ramlat och skrapat knät.
Föräldrar som varit med de mindre barnen hade suttit vid sandlådan med dem. De hade inte suttit på en bänk och fipplat med telefonen medan barnet fått leka på egen hand.
Mina barn och grannarnas barn hade sprungit ut och in till varandra och vid regniga dagar hade de varit hemma hos varandra och lekt.
Vi var många mammor som var hemmamammor tills barnen blev 4-5 år innan vi gick ut och jobbade igen.
En lycklig tid som aldrig kommer igen.