För fyra veckor sen gick jag och min väninna ner mot ångbåtsbron. Vi stötte ihop med ett gäng glada ungdomar och en bar på en hink. Plötsligt stannar de och ger oss var sin bukett blommor helt spontant. Vilken överraskning och vem är det vi då får tacka? Jo, en ung man presenterar sig som lärare i franska på Europaskolan och att han kom från Marocko.
Tänk, att jag varje morgon tagit fram denna bukett, ja så småningom blev den ju reducerad, från kylskåpet och så har den glatt mig dag efter dag. Nu efter hela fyra veckor har de sista bladen fallit men sällan har en oväntad handling från totalt oväntat håll glatt mig så!