Krig är krig, krigshot är krigshot, inflation betyder minskad köpkraft och kris är kris. Våld är våld. Dessa fakta går ej att ignorera eller bortförklara som ansvarig för rikets styre och förvaltning. Sorgligt nog så är det detta som just nu sker i värt kära land. Debatter i media och sociala näten är fullspäckade med pajkastning och bortförklaringar, som endast leder till ökad förvirring hos publiken – det svenska folket. Till och med den gigantiska ökningen av våldet i hela landet bortförklaras av det ansvariga etablissemanget.
Den brittiska premiärminister, som räddade Storbritannien från ekonomisk katastrof, myntade uttrycket: ”Too much talk and too little action.” Mycket snack och litet verkstad, som vi säger i Sverige. I en akut kris behöver ett land en stark samlingsregering, som består av de bästa politiska representanterna från riksdagens partier. Bortsett från aktuella partiprogram inför stundande val.
Vi har inte tid för demagogiska finesser eller falska populistiska löften i dagens valdebatt. Vi måste fokusera på landets – befolkningens överlevnad. Vilket innebär att alla medel måste användas för de mest akuta behoven och övriga frågor får vänta till senare behandling. Dessa akuta frågor är beredskap inför krig och ekonomisk kris. I beredskapen ingår åtgärder mot inhemsk kriminalitet och externa attacker på cybernätet. Alla andra frågor får läggas ”på is”, tyvärr.
Utan ställningstagande i respektive partiers politik vore den naturliga konstellationen i en krisregering vara: S, M och SD. De skulle då (enligt dagsaktuell statistik) utgöra runt 70 procent av riksdagens mandat. Det vill säga en majoritetsregering. Vilket är förutsättningen för att fatta även impopulära beslut. Som i dagsläget är oundvikligt.
P.s Att en riksdagsledamot, som blivit utesluten från sitt eget parti och kan bli ”politisk vilde” och som innebär att hon själv, ensam, kan avgöra om den sittande statsministern måste avgå, om hon fortsätter att förhandla med Turkiet om Sveriges medlemskap i Nato, är ju helt absurt. Bortsett från att handlingen kan betraktas som utpressning, borde vår konstitution inte tillåta ”politiska vildar” d.s