Torsdag den 24 februari – en sorgens. Putin tågar in i Ukraina. Vi är några kvar som minns andra världskriget sett ur ett barns perspektiv. Varje kväll skulle mörkläggningsgardinerna upp, tätorternas gatlampor släcktes ner. Mörkret och vuxnas allvarliga prat skapade rädsla.
Jag vaknade ofta på natten av att mina föräldrar satt tysta vid radion och lyssnade på rapporter från England om läget i Europa. Långa perioder var min mamma o jag ensamma på gården för min pappa var inkallad vid norska gränsen. Sverige klarade sig ju utan att dras in i detta inferno som krig är. Men Putin är lika farlig som Hitler var. Med barn, barnbarn, och barnbarnsbarn känner jag ångest över vad som kan hända. Man känner maktlöshet inför det som hänt.