Efter ett par år som förskollärare i Eskilstuna kommun har jag kommit fram till att det eventuellt är dags att lämna ett system som numera känns mer som en fabrik än en plats för barns utveckling och lärande, gemenskap och inkludering.
Eskilstuna kommun har på senaste tiden gått med stora röjsågen och avvecklat en del förskolor, slagit samman förskolor och tryckt in barnen i gigantiska barngrupper – en verklig "storstadsmodell" för förskoleverksamheten, där barnen från ett års ålder får känna på vuxenlivets stora utmaning: att bli en i mängden.
Känslan är att kommunen nu bestämt sig för att kvalitet inte är en prioriterad del av verksamheterna. Kommunen visar tydligt att det inte längre handlar om barns utveckling, inkludering eller trygghet, utan det handlar mer om budget i balans än att följa skollagen.
Det är som att kommunen ser barnen som en slags produkt som bara är att trycka ihop för att allt ska bli billigare. Barnens välmående är inte prioriterat och att följa skollagen verkar inte vara så viktigt.
För mig har förskolans kärna alltid varit att ge varje barn möjlighet att utvecklas i sin egen takt och utifrån sin egna förmåga. Förskolan har alltid varit en plats där barn och personal bygger relationer och förtroende för varandra. Nu känns det mer som att vi är fast i en absurd version av "Survivor: Förskola".
De stora barngrupperna innebär att barnen inte får den undervisning de har rätt till. Risken att barn faller mellan stolarna är skyhög och vi i personalen kan knappt hålla huvudet över ytan när arbetsbelastningen bara ökar. Politikerna och tjänstemännen i Eskilstuna kommun sviker barnen i Eskilstunas förskolor – varje dag.
Kommunen verkar ha glömt att förskollärare inte bara är barnpassare, utan utbildade lärare som ska driva undervisningen framåt i förskolan, och även barnskötarna har en extremt viktig roll i verksamheten. Men i Eskilstuna är vi mer som statister i ett tragikomiskt skådespel där barnen är förlorarna och förskollärarna och barnskötarna är fångar i en cynisk byråkrati som ser på oss som inget annat än en kostnadspost i budgeten.
Mina tankar om att eventuellt lämna Eskilstuna kommun som arbetsgivare handlar inte om att jag inte tycker om mitt jobb, tro mig det gör jag. Jag lämnar i så fall för att jag inte kan stå för det som sker just nu. Jag kan inte vara en del av en verksamhet där barnen inte får den trygghet, omsorg och undervisning de har rätt till och där vi i personalen blir mer och mer utarbetade medan politiker och tjänstemän räknar på siffror och effektiviseringar och bryter mot skollagen.
Så här kommer ett budskap till Eskilstunas politiker och tjänstemän: vill ni inte ha några förskollärare eller barnskötare kvar i de verksamheter som ni har yttersta ansvaret för, så fortsätt på den väg ni är på! Men om ni faktiskt bryr er om barnens framtid, då är det dags att börja tänka om – och det är bråttom!
Förskolan är inte en plats för effektiviseringar och sparsamhet. Förskolan är en plats där vi bygger framtiden, en liten människa i taget. Den framtiden, ja den riskerar ni att förlora.
Fotnot: Denna insändare har fått ett svar. Du hittar svaret här.