Ett nytt årtionde är en tid för nytänkande, öppenhet och förändring. Det har de senaste 20 åren inte skett i Eskilstunas nöjesliv, i stort sett samma personer styr, med samma inställning. Den konsertverksamhet som finns kvar liknar alltmer pensionärsträffar, och det är inte så underligt.
Det finns nämligen ingenting som vänder sig till en publik under 40 år. Bara en mycket liten del av dem gillar rock, blues och 60-tals-soul. Arrangörer skyller öppet på att "dagens ungdom har dålig musiksmak", och de ser sig gärna som rebeller, ungdomliga och öppensinnade, men avskyr allt utanför deras alltmer konservativa ramar.
Dagens största utpräglade ungdomskultur, hiphopen, saknar helt något hem i Eskilstuna och är inte välkommen i "musiklivet" alls. De som gillar dansmusik eller modern R&B föraktas öppet och arrangörer säger att de "inte vill ha sådan publik här", alltså ren smygrasism.
De som försökt engagera sig blir avvisade från alla håll, och för musiker som vill syssla med det finns ingen hjälp att få från studieförbund och de som säger sig stödja lokal musik. Allt är i praktiken bara till för rockband, så man har uteslutit en hel ungdomgeneration, och i synnerhet de med invandrarbakgrund, vilket de verkar nöjda med.
Att det inte finns någon scen för lokala artister är också ett problem, men det beror ju också på att intresset minskat för att de inte följer med i tiden.
Eskilstuna har haft alla förutsättningar att bli ett av Sveriges centrum för hiphop och andra moderna musikgenrer, men den förnyelse som kunde ha skett de senaste 20 åren har man valt bort för att satsa på nostalgi för 40-plussare. Det är inte för sent, men det kommer ta mycket jobb att utveckla en levande, ungdomlig musikkultur här igen.
Låt vår tids största ungdomskulturer ta plats i rampljuset!