Min fru, nu kallad K blev sjuk fredagen den 2/9. Liggande med huvudvärk, illamående, kräkningar, yrsel och en enorm trötthet. Kan inte äta någonting. Ingen bättring under helgen. Ringde rådgivning måndag. Råddes bestämt att åka till akuten (i Eskilstuna). Så det gjorde vi.

Efter 8 timmar och ett antal prover, men ingen diagnos skickas K hem klockan tio på kvällen. Får med sig recept på tabletter mot illamående och en remiss till öron, näsa hals.

Under tisdagen blir K allt sämre och orkar allt mindre. Ny kontakt med rådgivningen på onsdag morgon. Till akutmottagningen igen… nu med ambulans.

Efter nya prover bedömer man att K har hjärnhinneinflammation. Detta kan man konstatera efter att ha tagit ryggmärgsprov. Och nu blir K inlagd.

Ansvarig läkare vid första besöket på akutmottagningen låter bli att ta detta prov. Jag tänker att det borde vara bland det första erfarna läkare överväger, med K:s uppenbara symptom. I stället skickar man hem K. Med hjärnhinneinflammation, som konstateras ett och ett halvt dygn senare. Tabletterna mot illamående hade inte gjort mycket nytta…

Skrämmande, upprörande och minst sagt oroande är min reaktion. Var ligger orsak och ansvar? Stress, inkompetens, slarv, organisation? Så här får det inte gå till!

Några rader också om mötet med rådgivningen på 1177. Första tillfället var ett bra samtal med sjuksköterska som lyssnade, frågade, tog reda på och gav råd. Hon avslutade samtalet med att notera att hon nu antecknade allting i K:s journal.

När jag ringer rådgivningen andra gången (onsdag) och hänvisar till vårt första samtal, säger denna sjuksköterska att det inte finns några anteckningar alls. Hur är det möjligt, frågar jag?!

”Hon kanske glömde trycka på SPARA”, svarar hon. På allvar. Vad är det här?! Det får bara inte hända, att missa att journalföra patientens sjukdomsbild.

Hur är det med patientsäkerheten på akuten och i Region Sörmland?