Sedan en tid har vi en lag i Sverige som tillåter ensamstående kvinnor rätt att skaffa sig egna barn via spermabanker med hjälp av insemination. En kontroversiell lag och direkt olyckligt för barnen.
I dag finns det en omfattande social-psykologisk och evolutionspsykologisk forskning som bekräftar barns behov av båda sina föräldrar. Forskarna Richerson & Boyd belade detta faktum redan år 2005 i sin bok ”Not by genes alone. How culture transformed human evolution.” Här framgår tydligt att inskränkning av barns rätt till båda föräldrarna leder till social och kulturell missanpassning.
Frånvaron av traditionsöverföring (”nonparental transmission”) i vårt moderna samhälle har fått genomgripande effekter.
Överföringar från andra källor än föräldrarna, huvudsakligen från generationskamrater och massmedier, leder till att kulturell information laddas med dåligt anpassade idéer.
Det är tydligen något som undgått de som drev igenom nämnda lag. Ett effektivare sätt att ta död på den ständigt aktuella debatten om den oändligt viktiga papparollen är svårt att finna.
Att i dagsläget ytterligare begränsa barns möjligheter till traditionsöverföring via en mamma och en pappa genom sperma från anonyma spermabanker är att helt förbise barnets rättigheter.
Det förhållandet att man nyligen ändrat lagen så att dessa barn har rätt att få veta vem som donerat sperman en gång i tiden, gör inte saken bättre. Att experimentera med föräldrarollen i en turbulent tid som nu, utan vetenskapligt belägg, är att äventyra hela vår samhällsbild och familjetradition med motiv som lätt kan uppfattas som rent egoistiska.