I dag, på World Obesity Day, vill jag prata om något som påverkar miljontals människor – men som fortfarande möts av fördomar och okunskap. Jag pratar om obesitas, en kronisk sjukdom som jag själv levt med i hela mitt liv.
Jag har gått ner i vikt otaliga gånger. Problemet är att jag alltid gått upp igen. Inte för att jag varit slarvig eller saknat viljestyrka, utan för att min kropp kämpat emot. Ändå har jag gång på gång fått höra att lösningen är "ät mindre, rör dig mer". Men varför säger vi inte samma sak till en diabetiker? Eller till någon med högt blodtryck?
Först när jag kom i kontakt med en privat digital vårdgivare inom övervikt förstod jag att obesitas är en sjukdom som kräver medicinsk hjälp. I dag får jag en helhetslösning som berör flera delar av livet samt användning av moderna läkemedel. För första gången i mitt liv känner jag att jag har en ärlig chans att hålla vikten på lång sikt.
Fetmaepidemin växer, men ändå ligger vården efter. I Sverige finns hundratusentals människor som, precis som jag, kämpar med sin vikt men inte får den hjälp de behöver. Det räcker inte att säga åt oss att "skärpa oss" (detta har jag personligen fått höra av en läkare inom primärvården som nästan tog hela livsgnistan ifrån mig). Vi har rätt till riktigt och värdigt bemötande och riktig och värdig behandling.
I dag, den 4 mars, vill jag be politiker, vården och samhället att lyssna: Obesitas är en sjukdom. Vi förtjänar att få vård, inte skuld.