Jag har ingen husvagn i Sundbyholm, men jag älskar att gå runt och titta på alla oaser när jag besöker mina föräldrar som bor i villa i närheten. Jag älskar att se hur människorna lever upp där på sommaren, vänskapen och gemenskapen grannarna emellan. Jag tycker om att människor mår bra och jag vet att just de här människorna älskar att komma ut till sin lilla "plätt", lämna staden och lägenheten för några månader.
Själv skulle jag bli tokig av att sitta där hela sommaren, men det är jag det. Det finns andra saker jag skulle vilja ha men för det missunnar jag inte dom som har det, jag gläds åt det.
Ja, jag vet att det är arrenderad mark och att kommunen gör som dom vill, oavsett om människor gråter sig till sömns över besluten. Det som stör mig mest i det här fallet är att det inte finns någon färdig plan ens. Det är inte brist på campingplatser det handlar om för det är sällan fullbokat. Jag vet inte varför några få personer har fått för sig att just den campingen är så attraktiv? Jag skulle inte vilja campa där, det är ju bara en skogsdunge, inte ens strandnära i mina ögon. Det är en förening där allt gått rätt till, där alla betalar sina avgifter så att allt kan gå runt.
Det finns tillfällen jag också blivit överkörd av några få personer som sitter på sina kontor och letar efter något att "sätta tänderna i" särskilt på "kultur och fritid". Det känns som det är principer, spelar ingen roll vad vanligt folk tycker och känner. Det skrämmer mig att våra politiker tycks ha blivit så empatilösa och bara letar pengar i varje hörn. Avsätt dessa maktmissbrukare så kan vi spara in en slant där istället för att rasera folks liv.
Jag var på väg att köpa en liten sommarstuga på en arrendetomt som Eskilstuna kommun äger. Tack gode gud för att jag inte vann budgivningen. Jag hade säkert fått rasera mina drömmar om några år när kommunen bestämt sig för att riva området.