Jag har tagit del av statistik från Arbetsgivarverket som visar att Sörmlands län har totalt 4 700 statligt anställda placerade i länet av totalt 287 000 i hela landet. I dag har Sverige cirka 10,5 miljoner invånare. Det innebär att för landet som helhet är 2,7 procent av medborgarna statligt anställda. Motsvarande siffra i Sörmland med 302 000 invånare är 1,6 procent. Jämför man med Stockholms län med 2,4 miljoner invånare så är 105 000 statliga tjänster placerade i länet eller 4,3 procent av befolkningen.
Om Sörmlands län ska komma upp i snittet för riket, det vill säga 2,7 procent av befolkningen skall antalet statliga tjänster öka till 8 200 eller med 3 500 stycken.
Alla medborgare betalar skatt till staten, grovt förenklat kan man säga att cirka hälften av det du betalar i skatt går till kommuner och landsting och hälften till staten. Man glömmer till exempel lätt bort att momsen utgör cirka 23 procent av de totala skatteintäkterna, pengar som går till statskassan.
En statlig tjänst, bidrar till ekonomisk utveckling på den ort, kommun och län där den placeras. Vid lågkonjunkturer har offentliga tjänster en stabiliserade ekonomisk effekt även i lokalsamhället. Det finns starka ekonomiska skäl för mig som politisk företrädare för KD i Sörmlands län att önska en mer rättvis fördelning av statliga tjänster.
Jag anser att det är jätteviktigt att människor med olika bakgrund träffas på ett naturligt sätt och känner till varandras förutsättningar. Det är bra om människor med olika utbildning och yrke träffas i till exempel föreningslivet, i affären eller som grannar i ett bostadsområde. Här ingår givetvis även gruppen statstjänstemän.
Statliga tjänstemän bör likt riksdagsledamöter ha sin hemvist och bas i hela landet. Det gäller i högsta grad även specialiserade kvalificerade tjänster som kräver lång utbildning och erfarenhet. Jag anser att det är direkt olämpligt med en Stockholmsbaserad statstjänstemannaelit som har begränsad insyn i de förutsättningar som gäller för övriga delar av landet.
För att citera Ebba Busch:
”Det ska vara möjligt att leva både i och utanför de stora städerna. Oavsett var vi bor så måste vi kunna få vård när vi är sjuka, tanka bilen, betala elen och få hjälp av polisen. Vi kallar det hjärtlandet. De stora delar av landet som ofta glöms bort vid politiska beslut. Hjärtlandet är inte en semesterplats. Det är en levande, företagsam del av Sverige. Målet för vår politik är det gemensamma bästa. Det innebär att hela landet ska fungera.”
Jag blev förvånad när regeringen valde att flytta Strålsäkerhetsmyndighetens huvudkontor från Katrineholm till Solna. Det är även anmärkningsvärt att regeringen nu väljer att förlägga den nya Utbetalningsmyndigheten till Hammarby sjöstad i Stockholms kommun.
Den tekniska utvecklingen gör det allt mer, både möjligt och fördelaktigt, för staten att placera myndigheter utanför Stockholmsområdet. Stockholmsområdet har, och har under en lång tid haft en mycket ansträngd samhällsinfrastruktur. Kollektivtrafiken räcker inte till, i rusningstrafik är vägarna igenkorkade med köer och så vidare. Bostadsbrist råder i princip i alla kommuner i Stockholms län. Det här är brister som dessutom hämmar näringslivet i Stockholmsområdet. Det är inte bara dåligt för Stockholm, det är dåligt för hela landet.
Ur beredskapsskäl är det särskilt viktigt att den statliga verksamheten fungerar i händelse av kris och krig. Då är det direkt olämpligt att koncentrera statlig verksamheten till ett geografiskt begränsat område.
Det finns många bra argument för att lokalisera myndigheter över hela landet. Jag vill uppmana regeringen att seriöst se över vilka myndigheter som helt eller delvis kan lokaliseras utanför Stockholmsområdet. Jag förstår att det är en process som kan ta tid och behöver göras under ordnade förhållanden, men inriktningen bör vara tydlig och resultatet mätbart. Den förvaltningspolitiska inriktningen bör vara att fördela statliga tjänster jämnt i hela landet.
Det är bra för Sörmland och för Sverige!