I en tid där information flödar snabbare än vi hinner bearbeta den, blir det allt viktigare att hålla fast vid några grundläggande värden: ärlighet, eftertanke och bildning. Det är värden som både den gamla sortens konservatism och den gamla socialismen delade. Båda utgick från att vissa principer var viktiga att hålla fast vid – rättvisa, ansvar och en idé om vad som är sant och rätt.
Dagens samhällsdebatt präglas däremot ofta av snabba utspel, indignation och en vilja att känna mer än att förstå. Uttrycket "Jag skiter i om det inte är sant, det är för jävligt ändå" är ett skrämmande exempel på hur fakta ibland får ge vika för känslomässiga reaktioner. Det som spelar roll är inte vad som är sant, utan vad som känns rätt i stunden. Det skapar en offentlighet där tyckande går före kunskap, där känslor trumfar resonemang, och där indignation blir viktigare än förståelse.
Detta leder till en situation där vi får svårt att navigera i världen. När grundläggande värderingar och sanningar blir relativa, när vi plötsligt börjar betrakta fakta som något underordnat det vi vill tro på, då tappar vi fotfästet. Världen börjar kännas snurrig och galen – men det är en galenskap vi själva skapat genom att förkasta de stabila principer som en gång hjälpte oss att förstå vår omvärld.
Ärlighet och renhårighet borde vara självklara dygder, men i dag verkar vi ibland belöna motsatsen. Den som skriker högst får mest uppmärksamhet, oavsett om det som sägs är sant eller inte. Den som vädjar till känslor snarare än förnuft har ofta lättare att vinna en publik. Men om vi vill bygga ett samhälle som fungerar i längden måste vi stå emot den utvecklingen. Vi måste återigen värdera bildning, kunskap och ärlighet. Vi måste sträva efter att förstå snarare än att bara reagera.
Det är inget fel med att känna starkt inför orättvisor eller samhällsproblem. Tvärtom – det är ofta en drivkraft till förändring. Men känslor kan inte ensamma vara vägledande. De måste balanseras av fakta, analys och ett genuint sökande efter vad som är rätt och riktigt. Annars riskerar vi att bli ett samhälle där sanning inte längre spelar någon roll – och det vore för jävligt på riktigt.