Integrationsfrågan har tagit och tar alltför stor plats i svensk politik. Talet om de nyanlända som en homogen grupp är förödande för Sverige då sällan några konkreta förslag läggs fram. Vi har en debatt där nyanlända blir syndabockar och frågan om integration skymmer sikten för de verkligt allvarliga och stora frågorna i svensk politik och för vår välfärd, frågor som riskerar att slita sönder vårt land.
Frågor som de ständigt ökande inkomstklyftorna, bostadssegregationen, skolsegregationen, skatteflykt, bidragsfusk, obegränsade vinster i välfärden samt att allt ska privatiseras oavsett konsekvensanalys.
Är det enklare att fokusera på “talet om de nyanlända” och tävla om hårdare tag och retorik, än att prata om det som verkligen är ett hot mot vår demokrati och vår gemensamma välfärd, frågor där det finns miljarder att hämta som bara “försvinner”. Begrepp som “svensk värdegrund”, “svensk etik” och att “ta tillbaka Sverige”, vad står det egentligen för? Har vi samma syn på dessa begrepp ens i Sverige och räcker det inte med de grundlagar vi har att förhålla oss till i vår demokrati? Vill vi verkligen leva i en monokultur och inte i en mångkultur och är detta verkligen möjligt i Sverige 2019?
Debatten som förs blir en monolog där man anklagar “de andra” för att göra fel och att vara fel, men man tar inte debatten eller säger vad man egentligen menar till dem det gäller, de nyanlända. Det blir liksom aldrig konstruktivt eller för med sig en känsla av lösning, utan bara tomma ord utan verklig substans. Dags att vända blad i svensk politik och att visa ansvar, att sluta använda de nyanlända samt integrationsfrågan i ett försök att skymma sikten för de verkliga utmaningarna i svensk politik och i svensk välfärd.