Den 12 november ska Eskilstunas politiker ta ett avgörande beslut om man ska göra sig av med C-huset på S:t Eskils gymnasium för att spara pengar, samt om det estetiska programmet med dans ska läggas ner på grund av lågt söktryck. Dessa nedskärningar riskerar att försämra både utbildningens kvalitet och skolans framtid.
Som estetläraren på S:t Eskil, Cathrin Vinge, påpekar, innebär en nedläggning av dansprogrammet att det sista programmet av sitt slag i hela Sörmland försvinner. Elever från både Strängnäs och Mariefred, som i dag har möjlighet att utbilda sig i Eskilstuna, kommer inte längre att ha den chansen. Dessutom finansieras utbildningen inte av Eskilstuna kommun, utan av de kommuner eleverna kommer ifrån – så det handlar inte om slöseri med skattepengar. Cathrin betonar också att elever som går på program inom fysisk aktivitet och idrott ofta presterar bättre, vilket stärker argumentet att bevara programmet.
Politiker som Muhammed Tahsin, ordförande i gymnasienämnden för Moderaterna, föreslår dessa nedskärningar för att minska kostnaderna under lågkonjunkturen. Men är det långsiktigt hållbart att offra skolans framtid för kortsiktiga besparingar?
Jag har också talat med Mikael Nygren (SD), som säger att hans parti kommer att yrka på avslag för att avyttra C-huset. Han menar att det finns andra vägar att gå och att utbildningar med lågt elevunderlag kan behållas under en kortare period. Det är bra, men vi behöver en långsiktig strategi för att stärka våra kommunala skolor.
Vi kan inte låta kortsiktiga ekonomiska beslut försämra utbildningen för våra unga. Jag uppmanar därför politiker att tänka på skolans långsiktiga utveckling och inte bara fokusera på besparingar.