Bäste Johan Nilsson, ordförande i Barn- och Utbildningsnämnden.
Jag har nyligen skolat in vår son på en kommunal förskola i Eskilstuna. Han är snart 14 månader och det har varit med både ångest och oro som jag har gjort detta, inte minst efter den senaste tidens larmrapporter om situationen på förskolorna.
Tankar som ”Kommer personalen att ha tid till att trösta vårt barn när han är ledsen? Kommer han att bli sedd och bekräftad? Kommer han att känna sig viktig?” känner nog alla föräldrar igen.
Johan Nilsson, föreställ dig då att lämna ditt barn som precis lärt sig att gå och säga mamma, i en liten trång och sliten lokal med tre personal på 21 barn. Ständigt skolas barn in vilket gör att en personal avsätts för det och då blir det två personal kvar på 20 barn.
Förskolepersonalen gör allt de kan och ska ha all heder för det de gör. De är bara människor och klarar omöjligt av att möta 21 unika små människors olika behov. Känslan att lämna sitt lilla barn under dessa omständigheter är fruktansvärd, Johan Nilsson, och har du barn eller barnbarn själv så kanske du förstår vad jag menar. Har du inte det borde du byta tjänst till en där du inte sitter och beslutar över hur andras barn ska förvaras på dagarna för det är precis vad de gör – förvaras.
Vad är viktigare än våra barns trygghet och välbefinnande? När ska de sluta att komma i andra hand efter arenor, rondeller och annat smått och gott? Ge våra barn det de förtjänar, en trygg och glad plats att få chansen att utvecklas på om dagarna, inte en skrubb att förvaras i när mamma och pappa jobbar!
Johan Nilsson och övriga politiker, välkomna ut från kontoren och se verkligheten på förskolorna. Är det en plats ni vill att era egna barn och barnbarn ska vistas på?
Jag har två konkreta förslag på en del av lösningen. Varför inte ta efter kooperativens idé att mot sänkt maxtaxa låta frivilliga föräldrar vara behjälpliga i verksamheten? Eller, varför inte låta frivilliga kommunpolitiker avstå sin politikerpension till förmån för barnen och förskolorna? Är det någon som är beredd att göra det?
Det är sorgligt men sant – beslutet ligger hos er. Och för våra barns skull – gör något nu!
Karolina