I World Values Survey, som är ett globalt forskarnätverk som studerar människors värderingar, framkommer det att Sverige är ett av de länder i världen där det förekommer mest ålderism.

Studier kring svensk arbetsmarknad visar att det finns omfattande åldersdiskriminering. Redan i 40-årsåldern sjunker sannolikheten att komma på anställningsintervju kraftigt och när den arbetssökande närmar sig det som traditionellt setts som pensionsåldern är sannolikheten så låg som 2–3 procent. Samtidigt är kompetensbristen på svensk arbetsmarknad omfattande. En undersökning från ManpowerGroup visar att tre av fyra arbetsgivare i Sverige upplever att det är svårt att hitta rätt kompetens. Motsvarande siffra globalt är 7 procentenheter lägre.

Även i våra beslutande församlingar märks ålderismen av, inte minst i riksdagen. Bara 9 av 349 ledamöter som valdes in i höstas var 65 år fyllda. Det ger en representation på ynkliga 2,6 procent för en grupp som motsvarar en dryg fjärdedel av valmanskåren.

Sammantaget pekar detta på att vi behöver bli bättre på att ta tillvara äldres kompetens på såväl arbetsmarknaden som på andra arenor i samhället – allt annat vore dumt både för individen och ekonomin. Liberalerna har länge använt ordet årsrik istället för äldre. Att vara årsrik innebär inte bara att man har levt fler år, det innebär även att man har samlat på sig kunskap och erfarenhet under en längre tid. Denna rikedom av kunskap och erfarenhet behövs på arbetsmarknaden, inom politiken och många andra områden i vårt samhälle. Att på grund av ålderism och fördomar inte ge kunniga individer chansen är ett underbetyg för Sverige som kunskapsnation. 

Att världens mäktigaste folkvalda i andra länder kan vara runt 80 år men att få över 65 år sitter i riksdagen visar på att vi i Sverige måste aktivt fortsätta arbetet mot ålderism. Likaså vittnar kombinationen av åldersdiskriminering och kompetensbrist på arbetsmarknaden att mer behöver göras för att äldres kompetens tas till vara. Det är dags att göra upp med ålderism!