(En fri tolkning av Senecas 15:e brev till Lucilius.)
Kära medborgare i det 21:a århundradet.
Jag skriver till er idag, djupt oroad över den senaste tidens besatthet av fysisk träning. Överallt ser jag människor springa som galningar på löpband, lyfta vikter som om deras liv hängde på det, och svepa i sig proteinshakes som om det vore nektar från gudarna själva.
Vart tog all visdom vägen? Har vi verkligen kommit till en punkt där antalet följare på Instagram är viktigare än antalet böcker vi läst? Där en väldefinierad sixpack värderas högre än en välformulerad tanke?
Jag säger inte att vi ska låta våra kroppar förfalla till formlösa degklumpar. En promenad i parken är helt okej. Men dessa timslånga pass på gymmet? Fy och usch!
Tänk på all tid ni slösar bort medan ni stirrar in i spegeln och beundrar era svällande muskler. Den tiden kunde ni ha ägnat åt att reflektera över livets stora frågor, eller åtminstone åt att utveckla er kreativitet och kritiska tänkande.
Och ni som förespråkar dessa extrema dieter – har ni någonsin tänkt på att hjärnan också behöver näring? En hjärna som endast matas med kyckling och broccoli kommer knappast att producera några lysande idéer.
Jag uppmanar er alla: Lägg ner hantlarna och plocka upp en bok i stället! Byt ut ert gymmedlemskap mot ett på biblioteket. Och för gudarnas skull, sluta posera framför spegeln och börja fundera över hur ni kan bidra till samhället på ett meningsfullt sätt.
Kom ihåg: En vältränad hjärna imponerar långt efter att sixpacken har förvandlats till en flabbig mage.
Högaktningsfullt
En modern Seneca (som föredrar toga framför tights)