Många av oss som demonstrerat för vapenvila i Gaza har misstänkliggjorts av politiker och tyckare. Varför tar vi inte tillräckligt avstånd från Hamas massaker? Och jag håller med om att utrymmet för att sörja de som dödats måste skapas för alla. För den som har en släkting eller vän som dödats i Israel spelar det mindre roll att många fler dödats i Gaza, varje enskilt dödsfall är en enorm personlig sorg.

Men för mig handlar inte demonstrationerna främst om att sörja eller ta avstånd från det som redan har skett, utan att förhindra den massaker som pågår. Med regeringspartier som i bästa fall är apatiska inför lidandet och i värsta fall hejar på Israel ligger ansvaret hos befolkningen att reagera.

Dessutom handlar demonstrationerna om något bortom just den massaker som händer nu. De handlar om att idén om en evig ockupation, i vad som Amnesty betecknar som ett apartheidsystem, inte kommer ge varken frihet åt palestinierna eller säkerhet åt israeler. En sekulär och icke-etnisk stat för alla mellan floden och havet må fortfarande vara en dröm, men dagens system är en mardröm.

Just nu hoppas jag att vi alla kan enas i kravet på vapenvila, nu när fler civila dödats på ett par veckor än under Rysslands snart två år långa krig.