Den är ju inget perpetuum mobile, ingen evighetsmaskin som många tycks tro.
Orörd urskog fungerar utmärkt. Det gjorde den ända tills vi människor började ta ut bränsle att värma oss med, timmer och annat byggmaterial. Nu ska skogen med teknikens hjälp utnyttjas än mer. Precis allt ska förbrukas.
Orörd skog förser sig själv med vad den behöver för att överleva. Löv, barr, kvistar och grenar faller ner, multnar och går via jorden och rötterna tillbaka till de växande träden. När träden dör faller de, multnar och blir till näring för ny skog. Koldioxid, som den växande skogen behöver, tas upp ur luften av växande löv och barr. Via fotosyntes bildas syre som återförs till luften och till allt levande som i sin tur förvandlar syret till koldioxid. Kretsloppet fungerar.
Men när vi nu ska ta ut mesta möjliga biomassa ur skogen är vi så naiva att vi tror att skogen är en outsinlig, förnybar naturresurs. Att vi berövar skogen näringen i bio-massan bortser vi från. Mitt synsätt gäller i princip även jordbruket. Men skillnaden där är att cyklerna är kortare. Där kan också större andel biomassa återföras år för år.
Nu utmanar jag expertisen. Jag hoppas att jag ska bli motbevisad av vetenskapen, som med stöd av fakta visar hur fel jag tänker. Jag har här lagt fram mina egna filsofiska funderingar. Därför snälla - visa att jag har fel! Annars går vi på längre sikt mot katastrof. Evig tillväxt och kretslopp är i min värld oförenliga.
För övrigt anser jag att deponi inte är återvinning.