Fundering angånde debattartikel om Äldreomsorg i Kuriren 31/3 från SD-företrädare.
Personer som bor på äldreboende är beroende av andra för att få god omsorg och omvårdnad, det inser nog alla.
Ett problem som uppmärksammas i debattartikeln är språkförbistring inom äldreomsorgen.
Enligt artikelförfattarna ska personal inom äldreomsorg och hemtjänst vara certifierade och behärska svenska språket i tal och skrift och vara ett krav vid anställning.
Ett annat problem som Ingmar Skoog, tidningen Seniorens expert på seniorhälsa, framför i senaste numret av Senior är att det beräknas ett behov av ca 60 000 fler personer i äldrevården den närmaste tioårsperioden.
Naturligtvis förtjänar våra äldre att känna sig trygga och förstådda i sin vardag.
Vad är då lösningen för detta?
Om vi tar bort alla de som nu arbetar inom äldrevården och hemtjänsten som inte klarar ovanstående krav – hur skulle då bemanningen för de behövande se ut?
Väldigt många som nu arbetar inom dessa områden skulle då försvinna.
Vilka ska då sköta om dem som behöver vård och omsorg?
Det är inte precis någon rusning till de tjänster som avses.
Våra ungdomar står inte på kö för att arbeta inom äldreomsorgen eller hemtjänsten.
Lön och arbetstider lockar inte heller ungdomar idag.
Även om en person som arbetar med människor inom äldrevården och hemtjänsten inte helt klarar ovanstående krav så har de säkert god förmåga att vårda och sköta om dem det gäller och ge både omtanke och kanske en klapp på kinden – helt enkelt mänsklig kontakt!
Förslag från artikelförfattarna på lösning av problemet med språkförbistringen emotses.