I Eskilstuna-Kuriren den 28 september fanns artikeln ”Daniel tvingas bo i misär – anhöriga maktlösa.” Hade vi sluppit läsa den om den samlade kompetensen funnits? Artikeln handlade om polisens hand- och fotbojor, bältning och att personal blev vittne till hur Davids personliga assistenter misshandlade honom. Vård- och omsorgsnämndens svar till IVO var att ”utbildning är på gång i hur man får/kan bruka våld och tvångsåtgärder gentemot brukare.”
Tänk om vi i stället hade fått läsa ”när Daniel 2012 återvände till Eskilstuna möttes han av utbildad personal och en handlingsplan som var utformad i kontakt med Stockholm. Men tyvärr, i Eskilstuna fanns ingen planeringen eller handlingsplan. Här tvingas han leva i misär - hur många fler gör det?
Tänker på de utsatta barnen i kommunismens Rumänien - tusentals magra, smutsiga och misshandlade barn i vedervärdiga barnhem som ligger i sin avföring som ”Daniel”. Och på lagen från 1902 § 7 om uppfostran av vanartade barn: ”Visar barnet vanart, skall barnet tilldelas en varning och om det behövs skall lämplig aga utföras i ojäviga vittnens närvaro.” Ska vi ha det så?