Insändare: Hur mycket ska vi förtränga?

När människor blir utsatta för förändringar i livet som de tycker är obekväma, då är det lättast att förtränga det hela. Minns när en kvinna dött och ett av hennes barn ringde begravningsbyrån och bad dem lägga henne i en urnlund. Barnen träffades inte ens runt köksbordet.

I dag upplever många äldre hur stort intresse deras arv har från barn och barnbarn. Detta kan vi inte förtränga. Enda trösten i det fallet är väl att det snart blir deras tur.

Varje människa lämnar ett tomrum efter sig och den som förtränger detta kommer att få det svårt i livet. Samvetet kan man ju aldrig komma ifrån.

Vad är det då som får oss att välja den lättaste vägen i vissa lägen? Minns på 70-talet när det blev modernt att inte gifta sig. Var det killarnas ovilja att klä upp sig någon gång som var orsaken? De borde i så fall skämmas. Ja, inte för att kläderna betyder allt. Men att byta de vanliga kläderna kan förgylla livet för både bäraren och omgivningen.

Lite omväxling skadar inte och att förtränga förändringar hjälper ingen.