Vi är mitt i den största pandemi, som vi som lever nu hittills varit med om. Hela världen drabbas. Just nu är den amerikanska kontinenten hårdast utsatt. Vårt eget land har drabbats hårt. Exakt hur illa vet vi inte förrän pandemin klingat av.
Många företag drabbas hårt och mångas livsverk går under. Arbetslösheten stiger. Konsekvenserna av corona är betydligt mera omfattande än de som drabbas medicinskt.
Anhöriga till de som insjuknat känner hopplöshet och frustration över att inte kunna vara nära sina närmaste i denna svåra tid. Psykisk ohälsa följer i coronans spår.
Politiska strömningar från både vänster och höger passar på att flytta fram sina positioner. Demokratin ställs på svåra prov och utmanas hela tiden.
Vår beredskap inför den nu uppkomna situationen kritiseras, ibland med rätta, ibland inte. Varför fanns det inte nödvändig skyddsutrustning? Den nedrustning av vårt civila försvar som skett de senaste 25 åren och som i stort sett skedde i politisk enighet var, när vi ser tillbaka, naturligtvis olycklig.
Coronakrisen har gjort det smärtsamt tydligt att vi måste rusta oss bättre inför kommande kriser. Men vad är då kommande kriser? Högst osannolikt är att nästa kris kommer att vara någon sorts corona 2.0. Det kan lika gärna vara något helt annat. Det kan vara en livsmedelskris, det kan vara någon form av klimatkris. Vi vet inte. Risken är att vi rustar oss för den kris som varit och inte för den kris som kommer. Ovissheten är inbyggd i själva begreppet kris.
Coronakrisen är inte rättvis. Den drabbar fattiga människor i socialt utsatta områden hårdare än andra. Ofta är det samma områden som också först drabbas av pågående klimatförändringar. När vi önskar återgå till ”det normala” är det precis tvärtom för de som redan nu är drabbade av allt från torka till översvämningar. Coronaepidemin drabbar många, alltför många. Klimatförändringar kommer att drabba oss alla!
Om vi förhoppningsvis någon gång återvänder till någon form av ”normalläge” får vi inte gå tillbaka till de delar av normaliteten som var dålig. Vi har nu chansen till förändring till det bättre och det är egentligen inget fritt val. Vi måste börja nu och vi måste börja med oss själva. Hur vi agerar som individer kan få stor kollektiv betydelse. Lösningen på klimatkrisen finns hos oss själva. Resultatet av våra ansträngningar kan göra skillnad. Konsekvenserna av förändrat klimat är inte ett ”antingen eller”, det finns som bekant gradskillnader även i helvetet. Dags att göra rätt och bli ”coola”!
Ha en fin och klimatsmart sommar!