När jag för första gången hörde om idrotten för ungdomar i Sverige trodde jag att det var för alla barn oavsett bakgrund. I takt med att jag integrerade mig i svenska ungdomsidrotten förstod jag att idrotten skapar just ojämlika villkor.
Säsongsavgiften för exempelvis innebandyträning är över 1 600 kronor. Det förekommer också extra avgifter för cup, och matcher utanför hemorten.
Är ens barn duktigt på själva idrotten kan barnet få skjuts av tränarna. Om ens barn inte är så duktigt så krävs en nära kontakt med en annan förälder som tillhör föreningen och med god ekonomi.
Hur kan man då som en fattig föräldrar ha råd med idrotten om ens barn inte klassas som femstjärnigt?